[Vincent] Del 10 |
Vincent har bestämt sig.
Självmord.
Han ska begå självmord.
Han ser sig omkring i rummet för eventuella grejer att skära sig med,
men allt som är i rummet är sängen. Inte en enda möbel är där inne,
bara sängen, telefonen och en garderob.
Vincent suckar besviket, han vill ju egentligen inte hoppa, men om det är det enda sättet så..
Han går bort till fönstret, kollar ner, han är nog på fjärde, kanske femte våningen.
Men besvikelsen slår honom direkt när han upptäcker att det inte går att öppna fönstret.
- Fan! svär han högt.
Han går ut från rummet. "Wow, dörren är inte låst!" tänker sarkastiskt och öppnar dörren.
Han hamnar i en korridor, inte en enda människa ser han.
Men han hör en massa ljud, han går dit ljudet kommer ifrån.
Han kommer ut i något sorts allrum.
Han ser en balkong, med en dörr.. som är öppen!
Han ler. Nu jävlar,
nu jävlar ska lidandet ta slut.
Han går ut på balkongen och sätter sig på räcket,
drar in ett, vad han tror ska bli, sista andetag i sina lungor.
Men plötsligt hör han hur någon skriker och plötsligt kommer två män och tar tag i hans axlar.
De drar ner honom från balkongräcket.
- Släpp mig för fan! skriker Vincent medan han sparkar och slår.
Männen brottar ner honom på balkonggolvet.
- Håll dig lugn, beordrar en ene utav dem.
Vincent skriker bara och biter i deras armar.
Han vet inte varför han beter sig så. Kanske är det besvikelsen över att de stoppade honom,
kanske är det kicken efter att nästan ha hoppat ner från femte våningen på ett sjukhus.
Men efter ett tag lugnar han ner sig.
- Vi släpper dig om du lovar att hålla dig lika lugn som nu..? säger en utav de båda männen.
Vincent nickar. De släpper honom, han reser sig upp. Går in igen, skäms över sitt utbrott, alla tittar på honom och viskar.
En tjej kommer fram till honom, hon har svart hår, piercing i ögonbrynet, en ring i läppen, en ring i näsan, fem ringar i ena örat och tre ringar i det andra örat.
- Hej, säger hon med hes röst.
Vincent nickar bara lite åt henne.
- Jag heter Jessica, kalla mig Jessi, säger hon.
Vincent nickar bara igen.
- Vad heter du då? frågar Jessica.
- Vincent, säger Vincent kort.
Jessica nickar.
- Problem med livet? undrar hon.
Vincent nickar. De sätter sig ner i en soffa.
- Handlar det om en tjej? undrar Jessica.
Vincent rycker på axlarna och nickar lite.
- Är du alltid så här tyst?
- Nej, säger Vincent och ler lite halvt.
- Bara när du snackar med någon du inte känner? undrar Jessica.
Vincent rycker på axlarna, skakar sedan lite på huvudet.
- Säg något då! utbrister hon, inte argt eller något, mer lite nyfiket.
- Vad ska jag säga?
- Berätta om dig själv, varför du är här..?
- Ehm.. jag försökte ta livet av mig.. för att jag varit en idiot mot tjejen jag älskar.. min lillebrorsa har hamnat i en konstig fosterfamilj.. jag blir inte accepterad av människor för att jag är emo..
Jessica nickar.
- Förstår dig.. eller, min kille tog livet av sig, jag lovade att följa efter, men sen kom morsan in, då gick allt åt helvete.
Vincent suckar.
- Hur är dina föräldrar då? undrar Jessica.
- Njae.. mamma söp ihjäl sig.. pappa är ett fyllo, säger Vincent.
- Åh, jag beklagar.
Vincent suckar bara.
- Livet suger.
- Visst gör det?
- Mm
- Men vi måste kämpa! säger Jessica. Med alla de svagas lilla styrka får vi en otrolig styrka, bara vi samarbetar!
Vincent ser på Jessica, hon har en poäng.
Fortsättning följer.
Kommentera gärna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Love_Max - 25 jan 07 - 04:15- Betyg:  | | Gud vad braa :) |
|
|
|
