Människans bästa vän |
Jag vandrar och vandrar från en plats som en gång var full av vänskap
En vän som var mitt allt är nu borta
Ett brinnande ljus inom mig brinner nu svagt
En väg jag vandrar på är en stig som visslar
Träden runt om för ett sus som får mig att rysa
Jag ser svagt sken som når fram mellan dom gungande bladen
Ljus är historia i form av natur som får levande att växa
Stigen jag vandrar på börjar ta sitt slut
likaså mitt liv
Ett mörker som är ogenomträngligt har lagt sig över den plats jag sörjer i mina tankar
Ett bekant svagt ljud tränger sig igenom
Solen reser sig över den tomma stigen som lyses upp till ett paradis
Ljus som är så klart kan bara ge mig värme
Små lätta steg närmar sig
Mitt hjärta bultar och jag vet inte om jag ska vara rädd
En sekund går och allt förändras
Ett djupt andetag som bringar stillhet går förbi mig
Människans bästa vän som alla vet är i nuet en hjälte
Jag går ner på knäna och suckar ut
Ett ögonblick som får mig att förstå
Arrow
Vem kan denna hund va
Ljuset runt är så stark att skogens liv föds om på nytt
Träden viskar och jag förstår
Jag hade gått vilse i ett mörker
Min kropp rör sig nu åt det håll som visar mig ut
Arrow full av liv följer nu min vandring i det vackra paradiset
Och det ljus som en gång var mig kärt är nu läkt
© Andreas Kraft
|
|
|
|
