På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Blond, full, knullad, död (del 1)

- OCH VAD I HELVETE TRORU HON SKULLE SÄGA DÅ!!?
- DU VET FAN INGENTING, HAR DU SNACKAT MED HENNE ELLER?!!
Din saliv stänker ner i mitt ansikte. Jag står och tittar upp på dig, förbannad, rädd. Jag vet att du aldrig skulle skada mig, men jag kan aldrig vara säker. När du är så här arg, helt inne i din egen värld, med alldeles för mycket sprit i kroppen.. vet du då verkligen vad du gör? Och som så många gånger förr springer jag ut i den kalla natten. Mina skor har du gömt någonstans för att förhindra mig eftersom du vet lika väl som jag att det är så här det kommer sluta. Så det är med mina oranga strumpor jag springer ut i kylan, men som alltid förut vet jag inte vart jag ska gå. Jag irrar runt på de små gångvägarna bakom hyreshusen, in bland parkerna där det ligger kvarglömda spadar som märken efter dagens lek. Annars är det inget tecken på liv här. Alla fönstren är släckta, inga bilar, inga ljud överhuvudtaget. Jag går in i den övergivna parken och sätter mig på en av gungorna, det är blött på sitsen och antagligen så är jag nu helt blöt i röven. Men ingenting spelar någon roll längre, jag sitter på en gunga, i en park, någonstans. Och inte är det någon som bryr sig om att jag sitter här, jag bryr mig knappast själv. Jag gräver in fötterna i den fuktiga sanden, det har snöat men plus garderna har tvingat snön att smälta när den väl nuddat marken. Med ett snabbt ryck drar jag upp fötterna ur sanden, den sprätter iväg och jag kan höra hur den smattrar mot staketet som begränsar lekparken från resten av området. Jag gräver ner fötterna i sanden igen och drar upp dom, lite snabbare och lite högre, den här gången hamnar de fint krossade stenarna i mitt ansikte och antagligen i mitt hår. Ett snabbt ögonblick av sveda, men sedan ingenting mer. Tittar ner på mina fötter, ser att det blöta har vandrat uppåt och att strumporna nu är mycket mörkare på själva fotdelen än den man kan se sticka fram under de för korta jeansen. Jag huttrar till, vet att temperaturen kommer att fortsätta sjunka under de kommande timmarna, men hem kan jag inte gå. Antagligen får jag vänta tills imorgon med att göra det, i nuläget är jag inte välkommen. Undrar bara vart jag kan tillbringa natten? Jag ser mig omkring, drar upp dragkedjan så mycket det går och knäpper alla knapparna till min svarta dunjacka. Jag har börjar frysa rejält nu, och ja, snön börjar komma. Kanske blir det här min värsta natt någonsin?

Då hör jag röster, de kommer hitåt. Snabbt får jag på mig luvan och hoppas att de ska passera utan att se mig. Genom mörkret försöker jag urskilja vilka det är som kommer. När de kommer fram till gatlyktan ser jag att det är Sophie och Andreas från sjuan. Sophie vinglar till och tar tag i Andreas för att söka stöd, men han är lika vinglig själv. Han kysser henne och hon skrattar så att det ekar i tystnaden, aldrig att Sophie skulle bry sig. I skenet från den tredje gatlyktan på den här gångvägen ser jag hur hennes guldblonda hår blänker. Sedan är de borta runt hörnet och jag flyttar in i tystnaden igen. Är det så livet ska vara? Att gå på en parkväg mitt i natten, skratta och slänga med håret.. borde mitt liv ha sett ut så för ett år sedan? Är det de som kallas lycklig? Blond, full.. knullad? Vad vet jag om lycka, inte sen jag var fem år har jag ett enda lyckligt minne. Och inte innan det heller tror jag.

Undertiden jag har suttit försjunken i tankar har det bildats ett tunt lager snö över mina fötter och när jag tittar mig omkring så har resten av världen också blivit omstoppad av den kalla vita snön. Jag reser mig upp med ett ryck. Av erfarenhet av alltför många hemlösa nätter vet jag att det sämsta sättet att hålla värmen är att sitta still, speciellt om snön vräker ner. För något annat kan man inte säga att den gör, jag stannar till och tittar upp på himlen men måste snabbt vända ner blicken igen. Snön landar rakt i ögonen och jag måste blinka några gånger. Jag lyfter blicken så högt jag kan och tittar förundrat på de stora runda flingorna som långsamt, långsamt faller ner från himlen. Men snöns långsamhet kan jag inte unna mig själv, jag måste hitta något skydd för natten. Vad som helst där jag är tryggare än här. Jag går fram och känner på dörren till leksaksförådet. Låst, vad hade jag väntat mig? Eller är det verkligen det, jag kan inte se att låset har gått i hålet. Kan jag verkligen ha sån tur? Jovisst, efter några kraftiga ryck går dörren upp och jag tittar försiktigt in. Det här gick nästan löjligt lätt. Inne i den lilla gula stugan är det nästan lika kallt som utanför men här är jag i alla fall någorlunda skyddad. Jag stänger dörren efter mig och går in i ett av hörnen. Jag kryper upp mot väggen och ser mig omkring. Inte för att det är mycket att se, mörkret här inne gör det omöjligt att urskilja någonting alls. Suck, jag lutar huvudet bakåt mot väggen och sluter ögonen. Tårarna börjar rinna, jag som aldrig annars gråter. Hur ska jag göra med mitt liv, jag är 14 år och aldrig att jag har provat på att vara blond, full, knullad och lycklig. Hur ska jag kunna lyckas med det? För jag antar att det är så det ska vara.. Så kommer jag på det, ska jag göra allvar av mina hot. Ska jag verkligen inte komma tillbaka den här gången?

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.4)

xxXIdaXxx - 12 feb 08 - 00:11- Betyg:

skit bra :D

Lora - 20 dec 07 - 21:42

jättebra! du skriver bra och beskrivande! jag tycker bara att det är bra att delarna är långa!^^ det är ju roligare då! man hinner knappt in i händelserna om delarna är för korta!
jättebra ska läsa nästa del nu!^^

Qwjag - 28 nov 07 - 00:03- Betyg:

den var bra:)

emzzan89 - 27 maj 07 - 20:00- Betyg: