Jag dör med egna vingar (del 1) |
Jag dör med egna vingar.
Hon ser den vita duvan flyga framför hennes tindrande havs djupa ögon. Duvan sa något till henne men hon orkade inte lyssna, det hördes lägre och lägre, plötsligt fick hon ett slag av duvans vita vingar rakt i ansiktet. Det var första natten hon kände riktig smärta i en dröm. Duvan var en blandning av en dröm och verkligheten utanför. Hon vaknade och satte sig alldeles kallsvettig upp i sängen. Hon drog på sig ett par jeans och en vit-rosa blus. Hon gick till badrummet för att tvätta ansiktet. Hon ställde sig framför spegeln men såg inte det som hon sett dagen innan. Hon hade en bit av en vinge i rött på högra kinden. Hon försökte tvätta bort märket, visst det gick bort, men bara ett litet tag för det kom tillbaka! Hon försökte igen men samma sak hände. Nu visste hon inte vad hon skulle tro om drömmen hon hade i natt, kanske borde hon ha lyssnat, men om det var något viktigt skulle säkert duvan komma tillbaka och säga det på nytt och då kunde hon ju faktiskt lyssna.
*
Nere vid frukostbordet frågar hennes mamma förbryllat vad Elise hade gjort på kinden, Elise svarade lågt att hon bara hade drömt en sanndröm.
Haha, du ljuger, säger hennes lillebror Jonte och kastar lite av flingorna på Elise.
Tig va din dumma unga, skriker Elise argt!
Jag vill inte veta av sådant prat i mitt hus hördes en arg röst, det var pappa som kom in i köket för att få i sig lite kaffe.
Jag ska till puben sen i kväll, sa han till Elises mamma och kysste henne lätt på kinden, tror du att du kan hålla ordning på dom här små busfröna medan jag är borta?
Det ska jag allt se till, sa mamma glatt.
*
På puben.
Nu har du redan druckit tre glas öl, du vet väl lagen, tre om dagen, sa diskföreståndaren Jansson.
Lag eller ej, jag ska ha min öl, skrek pappa James argt.
Du verkar redan så nykter, sa Jansson hånfullt och alla på puben började garva så öl stänkte.
Men sådant tålde inte James.
Han dunkade med näven på disken så att kassan åkte upp och pengarna ramlade ut.
Vet hut, du är ju helt sinnessjuk, sa Jansson förbannat!
Just nu ekade ordet sinnesjuk våldsamt i Jams huvud och allting började snurra, det blev bara värre och värre, sedan visste han inte vad han gjorde, han tog en stol och kastade den mot herr Jansson. Sedan tog han en ölflaska och dängde den i huvudet på Jansson så att glas yrde. Jansson ryggade tillbaka och for omkull och slog i ryggen i en spik som stack upp ifrån golvet. Innan James visste ordet av hade han dödat Jansson. Ordet ekade fortfarande i James huvud, men mer som tanke att det var Janssons sista ord. Ett hårt ord, men straffet han fick var ännu hårdare, döden.
*
hemma:
Elisa satt hemma och åt lunch utan att veta något av den hemska händelse som hände på puben just då.
Men plötsligt såg hon den vita duvan flyga framför henne igen det öppnades ett ljust hål i taket som duvan svävade in i samtidigt som den mumlade något tyst, tyst som lät som: första offret. Hon blundade och tittade men det var kvar. Hon nöp sig själv för att se att hon inte drömde men hon vaknade inte, så kom hon på att man inte tror att man drömmer i en riktig dröm. Sen hörde hon som en susande vind i hennes öron hon blundade hårt och sen tittade hon och duvan var borta, det som fanns kvar var bara hennes mamma och syskon som såg oerhört förvånade ut.
Jag går och hämtar posten, sa Elise frånvarande.
Hon hittade ett litet gul-vitt kuvert i brevlådan och hennes familj som aldrig brukade få brev!
Hon blev så ivrig att hon rev av kuvertet redan på trotoaren.
DET FÖRSTA HOTET:
Jag har hamnat på sjukhus för sinnesjuka
Här ska jag sitta i ca 4,3 år.
Jag har besynnerligt nog slagit ihjäl Jansson.
(det första offret)
Ni kanske väntar här näst!
Och nu kanske ni tror jag menar
Hela eran lilla familj.
Nej, nej. Nej!
Jag menar först och främst Elise och
Eran mor, men kanske också er andras liv
Står på spel….
/James
|
|
|
|
