Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Ignorerad hjälp av snobbar.

Jag gråter, jag är ledsen och helt nere.
Är det ingen som märker det?
Ser ni inte mina tårar eller min ilska?
– Hallå, Någon som ser eller hör mig? Skriker jag.
Men alla ignorera mig.
Jag gråter av ensamhet.
– Varför hjälper ingen mig? Skriker jag

ännu högre.
Men, nej!
Jag finns inte för dom.
Jag börjar själv undra om jag är osynlig eller bara helt och hållet bara ignorerad.
– Jag är skadad, hjälp mig någon! Säger jag medan mina tårar rinner.
Ingen kollar ens åt mitt håll.
Nu började jag undra om jag verkligen finns bland alla.
Bara tanken om det får mig att börja gråta.
Ingen familj, inget hem.
Varför hjälper ingen mig?
Jag reser mig upp för den smutsiga marken med utslitna trasor till kläder och barfota.
Jag springer runt för att alla ska märka att jag finns!
Jag går flera meter , men inte ett öre har jag fått.
Varför ser inte världen mig som en vanlig människa?
Jag är smutsig av tårar och ilsken av ignorerad hjälp.
Varför är jag hopplös, är jag ingen vanlig människa som dig? Sade jag till en tant.
Tanten kollade inte ens ner på mig.
Jag var som ett spöke för henne.
Jag stod helt chockad av ensamheten bland snåla människor.
– är det ingen som har ett ”hjärta”, är det ingen som bryr sig om mig? Säger jag tyst för mig själv.
- Vem är jag?
- Ingen alls!
– Finns det inget som kallas för samarbete på denna jord?
– Är det ingen som är hjälpsam? Säger jag gång för gång till mig själv.
– Förlåt om jag är till besvär, men kan inte du ge mig pengar till mat? Sa jag till en ung man.
Men jag fanns inte för manen, jag blev lika ignorerad som den gången när tanten inte såg på mig ens.
Jag började gråta igen, nu var jag för trött.
Jag orkade inte söka efter hjälp.
Jag la mig ner på den hårda och kalla marken igen och


blunda.
En sur tår rann ner för min kind medan jag frös, men tåren som rann höll mig varm och stark.
Jag vakna liggande på en säng och såg mig omkring.
Jag var hemma igen , mitt hem där jag fick hjälp och mat varje gång jag behövde det.

Sens den dagen jag fick drömmen, har jag slutat klaga på livet.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
7mary7 - 7 nov 05 - 02:21- Betyg:
bra skrivet =)

Skriven av
Lazzygirl_88
6 nov 05 - 23:46
(Har blivit läst 140 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord