Ensam i mörkret del 2. |
Dropp.
Dropp.
Dropp.
Dropp.
Dropp.
Jag hör hur vattnet droppar i en speciell takt som inte går att beskriva.
Känns som om jag bli plågad psykiskt med sånt här droppande i ett mörkt mystiskt rum.
Hur mycket man än förösöker vänja sig i mörkret så förblir det becksvart.
Jag har koncentrerat mig så mycke på det helvetiska droppandet att jag kände inte ens huvudvärken förräns nu.
Försöker minnas vad som hänt. Men minns absolut ingenting.
Pang. En färgglad bild åker förbi mina ögon i samma fart som om man hade kört en bil 180km/h.
Röster hörs. Så många att allt blir ett surrande så att det tillslut låter som en gäll hög ton som kan göra vem som helst döv.
Sen öppnas "taket" ovanför mig och ljuset från en ficklampa bländer mina ögon. Två starka händer tar tag i mina armar och drar mig upp.
Mina ben känns som gelé och musklerna fungerar inte. De släpar med sig mig vart de går. Väl framme vid en stor metallrum så öppnar de den
och slänger ner mig på golvet. Inne i rummet står en man i en vit rock. Mannen står ryggen emot mig och fixar någonting som jag snart kommer få
att se. Han vänder sig om och i handen håller han en vit glasburk. Mannen har långt grått hår. Han ber mig inte att resa mig upp utan böjer sig ner till mig
och tar fram en silvrig ren kniv. Jag fokuserar blicken på kniven och räddslan inom mig stiger. Hjärtklappningen ökar.
Och puppilerna blir små och får en konstig svart färg.
Han tar tag i min hand och skär ett litet men djupt sår på min vänstra armveck. Smärtan är så obehaglig att det går inte ens att beskriva. Känner hur blodet rusar till huvudet. Fräser och spottar på mannen men han verkar inte bry sig. Sedan öppnar han glasburken.
Blodet som rinner, rinner ner i den vita glasburken. Han lyfter burken och tittar på den och sätter locket på.
Han ropar "hape derën! çele derën! " och plötsligt så öppnar någon dörren . In kommer en man som lyfter upp mig från golvet och drar med mig till ett stort rum. Jag tittar upp och ser att två meter ovanför mig så finns det en liten bur. Han tittar på mig med en hungrig blick och jag ger snabbt en örfil med min lediga hand. Han slänger ner mig på golvet och sparkar mig i magen så att jag tappar andan. Sedan så trycker han på en knapp så att buren som var uppe i take hissas ner. Jag drar snabbt undan min fot så att det inte skulle blivit mosad ab burets hårda galler. Buren är knappt en kvadratmeter stor. Sedan så tittar han på mig och ler så att hans vita tänder syns. Plötsligt så får mina ögon samma konstiga svarta färg. Jag känner hur det rinner blod från min armveck och sätter handen för. Mannen stå fortvarande och iaktar mig. Han går fram till min bur och sträcker in handen och tar tag i min vänstra hand. Jag kämpar emot men förgäves. Han tar bort min högra hand så att han ser det djupa såret. Från fickan tar han upp en nål till mig. Sedan så går han iväg.
Jag sätter mig ner på golvet som består av stenplattor med flera sprickor. Med min högra hand så börja jag riva sönder min bommullströja. Drar ut en lång röd tråd. Träder tråden på nålen och gör en knut på ändan. Torkar mina bara kalla händer på tröjan. Med min högra hand tar jag ett fast tag om nålen och kör in nålen från ena sidan av såret till andra. Jag biter ihopp käkarna och struntar att kalla tårar rinner nerför min kind. Smärtan ilar genom kroppen men tar ett djupt andetag och syr ihopp det sju centimeter breda såret. Med tänderna så drar jag loss trådet.
Ensam.
Trött.
Ont.
Smärta.
Blod.
Tårar .
Mod.
Pang. Plötsligt så ser jag samma färgglada bild igen. Nu så ser den inte ut som en bild längre så som den gjorde när den kom och gick så fort nu ser jag att det är någon sorts händelse. Händelsen spelas upp framför mina ögon i mitt sinne.
Yr.
Skrik.
Bankar.
Skriker.
Hysterisk.
Jag minns.
Jag minns.
Samma svarta blick kommer in i ögonen.
Jag minns.
Jag vet var jag är.
|
| Kommentarer | | sugarfree - 16 jan 07 - 02:35 | | kommenter gärna.. och skriv om ni vill ha fortsättning. |
|
|
|
