På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Mirandas liv del 16

Hela veckan gick förbi som i en dimma, Johan och Miranda levde på amfetamin och kärlek.
De var sällan de åt något men Miranda kände inte av hungern, hon tyckte att allt var perfekt. Men så en dag så fick hon psykos.
Hon låg i sängen och började kasta av och an, hon spydde flera gånger och svettades mycket. Johan var ute med sina kompisar just då och Miranda var allvarligt rädd att hon inte skulle överleva,
Efter det så bestämde hon sig för att inte ta nå mer amfetamin. Aldrig mer ville hon gå igenom det där.
Hon sminkade sig och klädde på sig, ett par röd/svart randiga strumpbyxor, en kort, snäv svart kjol, en vinröd korsett och ett par röd/svarta armvärmare.
Sedan gick hon hem till Jens. Han hade inte hört av sig på ett bra tag. Miranda tyckte det var lite konstigt.
Hon knackade på hans fula, slitna ytterdörr och en liten blond bimbotjej kom och öppnade.

"vad vill du?" frågade hon och kollade skeptiskt på Miranda.

"snacka med Jens.." Svarade Miranda.
Blondinen ryckte på axlarna och gick in igen. Miranda hörde hur hon ropade på Jens och efter ett tag kom han ut i hallen till Miranda.

"Tjenaaa.." Log han. han såg inte allt för fräsch ut, hans hår stod åt alla håll, han var osminkad och han stod i bara kalsonger.

"Jens, Asså förlåt för vad som hände... Snälla vi måste snacka och reda ut detta." Miranda verkligen bad honom, Jens var det bästa som någonsin hänt henne.

"Du kan gå å snacka med Johan istället.. Jag har skaffat mig ett helt nytt liv." Sa han och pekade på blondinen och kysste henne.
Miranda kände tårarna komma och hon kände sig arg. Hon såg att jens var påverkad och hon hatade honom för det.

"vadå nytt liv? gått tillbaka till knarket och crackhoror?" Undrade Miranda ilsket. Bimbon kollade argt på mig och verkade vilja säga något med Jens visade tecken på att hon skulle låta det va.

"Det är du som har gjort mig såhär, älskling. Är du inte stolt?" han skrattade och tände en joint. Blondinen log elakt och kysste Jens hårt.

"fuck off, ja hoppas du har det trevligt med ditt jävla beroende!" skrek Miranda och sprang bort därifrån. Hon klarade inte av att se dom mer. Varje gång de kysstes så kändes det som om hennes hjärta gick i tusen bitar. Hon äskade Jens!

Snabbt kom hon hem och tog till rakbladet som låg i badrummet. Johan kom hem och kysste henne. Hon stötte bort honom och de började bråka över det. Han sa att hon var en jävla hora och hon sa att hon inte ville se honom mer. Sedan sprang hon ut igen.

Hon vandrade till stan och grät hela vägen, hennes liv hade inte blivit på det sättet hon ville. Hon hade velat träffa någon och skaffa sig ett underbart liv, en underbar karriär. Men nej, hon var arbetslös, sparkad från skolan (pga drogerna).
Hennes liv var skit, hon hade inte ens nåt liv.
En svart volvo körde bredvid henne och stannade till.

"Hej, älskling." Det var några av gubbarna och killarna som varit med hos hennes far.
Hon ignorerade dem och gick vidare men några sprang ut och drog med henne in i bilen. De band fast armar och ben och satte silvertejp för munnen på henne. Alla skrattade rått och körde vidare. Hon såg att de körde ut ur stan med henne, hon kände paniken krypa över henne. Vart tog de henne??
Hon började sparka lite på en av dem och försökte komma loss. Killen skrattade och slog till henne, hårt. Det blev svart.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)

smultron1993 - 2 maj 07 - 20:16- Betyg: