kärleken du ger mig, del 7 |
Det var min mamma, jag skulle hem.
Jag blev så sur, sur för att hon stör, förstör min tid med honom.
Men jag måste hem, annars blir hon galen och ringer om och om igen.
När jag var på väg ut, så ropade han vänta.
Han krama om mig och gav mig en puss på kinden. Vad nu tänkte jag?
Är vi vänner eller är vi mer än vänner?.
Hela vägen hem gick jag och tänkte på allt som hade hänt. Alla kyssar han gav mig.
Jag gick inte, utan jag flög kändes det som.
Sen var jag hemma. Mamma skrek.
- Vart fan har du varit? skrek hon.
- Bara hos en kompis. sa jag lungt.
- Jag ser att du ljuger, jag ser på ditt ansikte att du ljuger.
- Jag lovar, jag har varit hos en kompis. sa jag
- Du ljuger. Hur kan du ljuga för din egen mamma, skrek hon.
- Och varför kan du aldrig tro på mig, skrek jag tillbaka, fast hade gråten i halsen.
Jag börjar alltid gråta, när jag bråkar med någon jag håller kär. Jag kan inte skrika utan att bli ledsen.
Men jag var förbannad också, förbannad för att hon aldrig trodde på mig, hon litade aldrig på mig.
Jag fick inte göra något för henne, jag lärde lyssna på henne, annars blev det kaos.
Jag gick upp på mitt rum. Jag grät igen, de här är den andra gången idag som jag gråter.
Fan, varför kan hon bara inte lämna mig ifred, varför kan hon inte se mig lycklig. Bara för nåra minuter sedan var jag så himla lyckig.
Allt kändes så underbart. Men nu då? Varför, varför blir det alltid såhär.
Var var blöt och röd över hela ansiktet, av alla tårar.
Inga riktiga vänner hade jag heller, ingen kunde jag prata med.
Alla dom som jag hade, var falska, som spred ut massa rykten. Jag hade svårt att lita på folk.
Jag litade inte på någon, inte ens min egen mamma. Jag höll allt innom mig.
Jag började gråta igen. Jag kunde inte hindra mina tårar, dom bara rann.
Jag grät mig till sömn.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | So_Sick - 7 jan 07 - 22:12- Betyg:  | | Instämmer med dom adnra, skitbra! | | SoakedInLuxury_ - 7 jan 07 - 09:20 | | bra | | stinamelin - 7 jan 07 - 09:00- Betyg: | | asbra! |
|
|
|
