"kärlek" |
du slog huvudet i bordet
och utbrast orden
jag alltid hoppats på
att få
slippa höra
från en så vacker mun
som din
dina tårar
hade tagit slut
och huden din var stum
på smärta,
hela du var så fylld,
så mätt
på tidningsrubriker och
sönderslgana ikea glas.
du fortsatta alltid
utan min hjälp
och visst
klände jag mig
bortglömd och
obetydlig
men ibland vände du om
och hämtade mig
precis som du har glömt,
nånting värdefullt.
Men ingenting
fick dig att stanna,
och för allt i
världen
skulle du ändå fortsätta gå,
för känslan av trötthet
den äger inte du
eller ens
känner till.
Januari
min vän
låt den frusna marken
hejda dina steg
en ångest springer
alltid fortare än dig
och det enda du kan göra
är att slå tillbaka.
du fuskade många gånger
hoppade över
och suddade ut
men alltid för att vara säker på
att hjärtat ditt
skulle förbli helt
och orört
utan sprickor från sprakar
som någon envisnades med
att kalla för
"kärlek"
du sprang för fort
& åt helt fel håll.
|
|
|
|
