Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

4.

När Ida vaknade upp så hade hon en föfärlig huvudvärk.
Det känndes fortfarande efter smällen hon fick.
Men vart var hon , det känndes som en källare. Kallt och fuktigt.
Hon såg en trappa där upp i från hördes röster. Det var en man och en kvinna.
Ida kunnde inte höra vad dom sa, men hon hörde att dem bråkade, det var hon
helt säker på. Ida visste inte vems rösterna var. Hon ville
ifrån den där källaren så fort som möjligt. Aldrig att hon skulle sitta
kvar där. Hon började fumla sejj upp på ben som känndes som spagetti, hon
såg en dörr längst bort i det kalla rummet. Hon sprang dit och kännde i dörren.
Hon kom ut! Hon hörde inte rösterna längre. Nu känndes det som att dem
var väldigt långt borta. tills hon hörde nån som skrek,
Du kommer inte undan! Ida såg bakåt och såg en man. Antagligen en knarkare,
det var i varje fall vad han såg ut som. När han stirrade på henne fick hon obehagliga
kännslor, hon visste inte riktigt var det va som fick henne att känna sig
illa till mods. Hon började springa, det hade hon alltid varit duktig på.
Men nu när hon hade huvudvärk och var yr, så var det inget vidare.
Hon kännde som att hon skulle kräkas. Hon hörde inte längre
dem där tunga fotstegen efter sig. Hon såg bakåt och upptäckte att
knarkaren hade slutat att hänga efter henne. Hon stannade och la sig
ner på marken. Hon var så trött efter springturen.
Hon kännde att det ringde i fickan. Hon tog upp telefonen
och svarade.
-Ja, hej, det, är, Ida?.. Hon var så trött efter hon hade sprungit så hon
var tvungen att ta djupa andetag mellan varje ord.
-VART I HELVETE HAR DU VARIT?. Skrek Ellen i telefonen.
Det hördes att hon hade varit orolig, hon lät ungefär som mamma
brukade göra.
-Jag förklarar sen, kan ni komma och hämta mig, jag
är vid Ica super market.
-Ja visst vi kommer på en gång, sa Ellen och slängde luren
i örat på Ida. Äntligen var det över. Hon satte sig vid husväggen och
kännde sig väldigt trött. Hon somnade, och sov ända till
Ellen kom. När Ellen kom låg det slantar på marken. Som
om att hon var någon slags uteliggare folk hade slängt pengar åt.
Det här var inte så som hon hade tänkt sig sitt liv, för ungefär
6 månadersen...



Fortsättning?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Newa - 5 jan 07 - 03:57- Betyg:
jaaa!
love_you_too - 4 jan 07 - 20:21- Betyg:
Braaaaaaa!!!!!!
Mera!

Skriven av
Malunia
4 jan 07 - 19:28
(Har blivit läst 92 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord