Inte som andra barn, - del 9 |
Jag pratade en lång stund med honom, han som hade skrivit artikeln, han som jobbade med barn som var som Adile.
jag berättade allt, allting hon hade gjort, allt hon gjorde som liten.
Men att doktorn, inte gjorde något åt det, utan bara drog sig undan och sa att hon var frisk.
Ett friskt barn, gråter inte varje dag hela tiden, slår sig inte, får inte utbrott när hon inte får som hon vill, behandlar inte sina föräldrar som skit.
Det var som att hon bestämde, bestämde om oss, om huset om allt, om hela livet, inte bara hennes, utan vårat också.
Han var mycke bra att prata med, han satt och lyssna, lyssnade på varenda ord jag sa.
Han ville hemskt gärna träffa både mig och Johan.
Så jag och Johan åkte dit för att träffa honom, och berätta igen om hela Adiles uppväxt och livet med henne.
Hur vi hade det, tillsammans med henne, hur det var att bo under samma tak med henne.
Ett tag började jag tro att det var något fel på mig, att det var jag som var felet, att det var därför Adile var så.
Att det var jag som letade fel på mitt eget barn, att jag ville att hon skulle vara sjuk.
Men inget annat barn var som henne, hon var annolunda!
När vi kom fram till Görans (som han hette) kontor. Tog han emot oss med vänlighet och bad oss att slå oss ner.
Vi gjorde som han sa. Jag berättade allt "igen". Johan berättade också, fast han var mest tystlåten.
Han var inte hemma så mycket, han jobbade mest. Fast jag däremot, var alltid med henne, från morgonen till kvällen!
Han var mycke förstående och vänlig. Han satt och skrev upp allt som vi hade sagt.
Efter när vi hade berättat allt.
Då sa han att vi inte var ensamma.Det var flera föräldrar som hade som oss, fler stod ut med det som vi gjorde.
Det fick mig att känna mig lättad, jag kunde andas ut, jag trodde att det bara var vi som hade sånna problem, sånna problem med våran dotter, våran älskade dotter.
Han hade ett förslag, han äger en skola, skola för dom som är som Adile. Och han tänkte sätta henne när, ett tag, som på prov.
Jag sa okaj, men Johan tveka. Han gick inte igenom allt som jag gick igenom. Men tillslut, efter jag hade pratat med honom. Då gick han med på det.
När vi kom hem, var det inte som förut.
Hon hade visst hört av någon, att vi skulle lägga henne på hem, hem för dom störda.
Vi försökte lugna ner henne, och sedan berätta vad det igentligen var.
Men hon vägrade att lyssna.
JAG SKA TA LIVET AV MIG, SKREK HON!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Love_Max - 14 jan 07 - 09:10- Betyg:  | | jätte braaa :] |
|
|
|
