Den lilla katten |
Det fanns en gång en liten katt, som vandrade vägen fram. Svansen i vädret, med morrhåren på spänn. Det var en katt osm ville lära sig om världen. Den lilla katten vandrade dag och natt, för just den här katten blev aldrig någonsin trött. Då en morgon mötte katten en groda.
"Goddag" sa katten. "Jag skulle vilja lära min lite om världen." Grodan granskade katten misstänksamt.
"Katt, vet detta. Hela livet har jag sett gröna vågor och hört havets sång, i den lilla damm där jag bott hela mitt liv. Hela livet har jag sjungit om nätterna med mina bröder för att vinna den vackraste makan. Hela livet har jag vakat över mina barn. Några har dött, andra har levat. Och av allt detta har jag lärt mig en sak: Förändring finns inte." Den lilla katten tittade förvånat på grodan, men tackade sedan för rådet och fortsatte sedan att gå. Men svansen var inte lika glatt i vädret, och morrhåren inte lika mycket på spänn. Tillslut mötte katten en gammal stridshäst.
"Goddag" sa katten. "Jag vill lära mig om livet."
"Katt, jag känner livet." Den gamla stridshästen fnös. "Hela livet har jag stridit. Aldrig har jag vilat, aldrig har jag känt frid. Jag har sett blod och våld, jag har sett krig och död. Men aldrig i mitt liv har jag sett lycka, frid eller kärlek. Katt, vet detta; det finns inget sådant som lycka, frid eller kärlek." Hästen fnös, och fortsatte gå utan att säga adjö till den lilla katten eller se bakom sig. Den lilla katten rynkade pannan, och efter en lång stund fortsatte även han att gå åt sitt håll. Men svansen slokade, och morrhåren likaså. Tillslut mötte han ännu en varelse; en människokvinna som sakta kom gående längs vägen. Han satte sig vid hennes fötter.
"Kvinna" började han "Jag gick ut för att lära mig om världen. Men allt jag fått känna, är vrede och bitterhet. Alla har sagt mig att det inte finns förändring eller lycka, och att frid och kärlek äro blott en myt. Är det sant?" Kvinnan satte sig ner på den dammiga marken och skrattade silverklingande.
"Katt, visst existerar vrede och bitterhet. Men säg mig detta: Har du någonsin funnit en natt utan gryning? Eller ett mörker utan ljus?" Katten funderade länge, och slutligen svarade han.
"Under alla mina vandringar, kvinna, har solen alltid gått upp var morgon. Och i mörker har jag alltid funnit ljus. Men varför denna fråga?" Kvinnan log stilla.
"Precis som natt har en dag, och mörker ett lju, har även vrede och bitterhet sina motpoler. Visst existerar förändring och lycka! Allt förändras ständigt. Tre gånger har jag fött ett barn, och varje barn har varit ett mirakel i sig. Varje barn har varit en omvälvande förändring, och jag har älskat dem alla. Tvenne gånger har jag gift mig, och varje gång har det givit mig lycka och frid. och jag har älskat mina makar. Men förändring och kärlek kommer inte av sig själv; vet det. Så katt, mitt råd till dig om livet, är detta. Skaffa dig lycka och du ska känna frid. Skaffa dig kärlek och du ska få förändring. Men det är ingen annan än du som kan skaffa dig allt detta. Så fortsätt din vandring, katt, tills du funnit dina önskningar!" Kvinnan reste sig upp, slätade till kjolen och började sjunga en sång medan hon gick. Katten satt kvar på sitt ställe en stund, och funderade över vad hon sagt. Sedan reste han sig upp, med svansen i vädret och med morrhåren på spänn, och gick ut i världen. Fast besluten att finna sina önskningar.
|
|
|
|
