Når inte molnen. |
Det är ändå din röst jag vill skall fylla mig.
Det är min enda längtan.
Det är ändå dina händer jag vill skall smeka mig,
eller mina skratt.
Men min vilja är dött som de gråa träden nu.
Jag tänker inte, och mina inre skrik blir plågsamma klagomål.
Varför gör du mig inte levande för. VARFÖR?
|
|
|
|