I see humans but no humanity |
8 maj 14 |
Klockan är tjugo i sex och jag har varit vaken sedan halv fem (till och från).
Måste vara härifrån sju om jag ska vara tidig till min intervju, som jag känner att jag inte kommer att klara.
Jag vet inte varför jag är pessimistisk till det, kanske jag bara är trött eller så är det min kontrollerande sida som försöker att ta över...
Hur som helst ska jag göra mitt bästa och hoppas att det räcker, och om inte så är det inte personligt.
Men de har ju valt ut mig specifikt (och en massa andra) men ändå, mig.
Så det måste ju innebära att de tror att jag har vad som krävs. |
|
|
|
|