| Sucks to be you |
20 apr 14 |
Idag insåg jag något om en vän som jag egentligen inte trodde om henne.
Jag visste att hon hade sina brister,men ingen är perfekt - jag menar kolla på mig, inte katten är jag nominerad för årets tjugoåring.
Men efter helgens händelser har jag förstått att hon helt saknar empati, inlevelseförmåga och självmedvetenhet kanske är ett ord jag kan använda.
Att slänga ut hela historien här, vore att göra samma sak som hon har gjort på facebook.
Det tänker jag inte göra, vad jag däremot tänker göra genom det här inlägget är att ventilera mina tankar.
Det märks ganska tydligt att vi tänker olika kring det här då jag inte förstår hur man kan göra så, på två röda sekunder kan kasta skulden på någon annan för en sak som hade kunnat hända precis vem som helst, där det handlar om två personer som har delat ansvar.
Att sedan dra igång en jävla häxjakt på internet är ju bara för mycket.
Lever vi fortfarande på 1600 - talet?!
Är det inte dags att tända facklorna och hämta högafflarna också?
Det här har fått mig att tänka till, och jag är så otroligt glad över att jag är motsatsen till henne.
Jag kan erkänna när jag har fel, be om ursäkt och känna medlidande för någon annan.
Jag har ett kasst självförtroende, men det är nog det enda som jag någonsin skulle vilja rätta till på mig själv (Lite grann).
Allt annat i min personlighet är som det ska vara, jag är lite halvskum och lite freaky - Men jag är någons freak.
Smurf och Svampen älskar mig för det som finns att skåda hos mig.
Och mer begär jag inte av någon, så ingen borde begära mer av mig.
Jag har förändrats tillräckligt efter allt som har hänt, och jag vill inte mer.
Inte snurra "The Wheel Of Who Am I?" fler gånger. |
|
|
|
|
