| Itsmystorys blogg |
|
Född: -90
Bor i: -Stockholm
Visa profil
|
| ? |
25 jun 13 |
säger bara en sak,
okej att vara dömande för man varit med om saker
All respekt till dom som är misstänksamma
men döma ut mig att vara en person som gjort någon illa
de tar lite väl mycket
men får acceptera de!
jag är jag och ingen annan |
|
|
| Jag |
23 jun 13 |
Hon tittade upp på stjärnorna och såg hur de började slockna ner, en efter en.
Hon stängde sig in och nyckeln slängde hon bort för hon ville aldrig känna så igen.
Hon gav upp och bytte sitt sinne, hjärta och själ mot rädsla, ångest och obehag.
Hon vågade aldrig drömma för drömmar är till för de som tror på en morgondag.
Hon ville lyssna på brisens viskningar men sveptes iväg av snöstormens vind.
Hon ville se kärlek, lycka och hopp men när det kommer till sånt är hon blind.
Hon ville känna en hand mot sin kind och ett öra mot hennes slående hjärta.
Hon ville fly ifrån vardagens tyngd, morgondagens oro och gårdagens smärta.
Hon sprang för allt benen gav, skrek för allt halsen gav, levde för allt viljan gav.
Hon fällde tårar som ingen hann se innan de försvann ner i ett bottenlöst hav.
Hon satte upp fasader framför sina ruiner och hade masker framför sina miner.
Hon gjorde om samma gamla snedsteg att det till slut blev hennes nya rutiner.
Hon levde i något slags mellanting i mittpunkten av temporär lycka och evig sorg.
Hon bar på en glödande stubin som närhelst kunde explodera i hennes bröstkorg.
Hon såg igenom deras falskhet, de tillgjorda leendena och de ansträngda skratten.
Hon fick hålla tillbaka under dagen men torkade sina tårar med kudden om natten.
Hon kunde berätta men aldrig förklara, hon kunde försöka men ingen skulle förstå.
Hon kunde visa men aldrig beskriva, hon kunde försöka igen men det skulle inte gå.
Hon kunde förlåta men aldrig glömma, hon kunde släppa tag men aldrig gå vidare.
Hon kunde sparka, slå, stampa och kämpa men aldrig se sig själv som en stridare.
Hon hittade en flyktväg längst ner i flaskans botten och förlorade sig bort i ruset.
Hon hade levt i mörker så länge att när solen sken så blev hon bländad av ljuset.
Hon skar av sig sina vingar för hon kunde ändå inte flyga när vindarna stod still.
Hon lovade sig sjäv att börja leva men först skulle hon bara dö ett par gånger till. |
|
|
| färgskalor |
23 jun 13 |
De tunga dörrarna öppnas och igenom de stiger en grå man ut.
Han släpar på en grå skugga för inget kommer att bli som förut.
Han sätter på sig sin gråa hatt och fäller sedan upp sin gråa krage.
Knuten på hans gråa slips stramar åt lika hårt som den i hans mage.
Tvärsöver gatan går en blå kvinna och på sina axlar bär hon på världens vikt.
Hon fäller blå tårar men det döljer hon för det är inget som man gör publikt.
Så hennes blåögda blick slår hon ner i marken och låtsas som om ingenting alls.
Men den blå sorgen hon bär runt på är snart lika stor som klumpen i hennes hals.
Runt hörnet hörs en rosa tjej skratta till där hon går gatan ner med sina rosa vänner.
Hon säger att hon andas rosa och tänker rosa men ingen vet hur hon egentligen känner.
För sedan liten har hon velat passa in i en rosa värld och då måste hon sina känslor låsa.
Så nu går hon där och låtsas i rosa när hennes insida i själva verket är allt annat än rosa.
I den röda bilen som kör förbi sitter en röd herre som tvingas stanna för det röda ljuset.
Med sin röda näve bankar han på ratten i motsats till hans röda hjärta för det är fruset.
I hans bröstkorg har det inte bankats sedan det misstag han gjorde blev till hennes död.
Sedan dess lever han med en svidande ilska inom sig som får hela hans värld att bli röd.
Det gröna paret slänger ett ont öga efter bilen som kör förbi under det gröna ljuset.
Sedan återgår de till att vilt diskutera det gröna problemet med effekten i växthuset.
Men det som bägge av de inte vet är att ingen av de egentligen bryr sig om det gröna.
För i en allt grönare värld berättar de vilken skröna som helst bara för att verka sköna.
På trottoaren mittemot går en gul kille och tänker gula tankar om en annan gul kille.
Han försöker att inte tänka så gult men han skulle inte kunna sluta om han ens ville.
Men sedan barnsben har han fått lära att tankar om andra killar är någonting fult.
Så dessa gula tankar kommer aldrig att bli mer än just tankar i ett sinne så gult.
Den gråa mannen stannar upp för en stund och börjar att se sig omkring.
Hans gråa ögon börjar flacka runt som om de hade fått syn på någonting.
Men det måste bara ha varit i syne så han suckar till och fortsätter att gå.
Under sin gråa hatt kan han inte sluta att undra varför världen är så grå. |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<Augusti 2013>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | 02 | 03 | | 04 | 05 | 06 | 07 | 08 | 09 | 10 | | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |
|
