| Emotionscookings blogg |
|
Född: -94
Bor i: -Sundsvall
Visa profil
|
| Jag brukar inte.. |
10 apr 14 |
Jag brukar inte beklaga mig över internet, inte så ofta i alla
fall men idag vill jag gnälla lite och bara skriva ner mina
känslor, då ingen verkar vilja lyssna på det jag verkligen vill
säga.
Under tre års tid bodde jag på internat, vilket gjorde att jag
redan som 16-åring så gott som flyttade hem ifrån. Där hade jag
kompisar och vi hjälpte varandra att bli lite vuxnare. Men efter
de här tre åren så var vi ju alla tvugna att flytta hem igen.
Nu har jag bott hemma i cirka elva månader. Det har varit jobbigt.
Min och min mammas relation var ganska bra när jag bodde på internatet
men nu har det blivit som det var när jag bodde hemma först.
Hon säger att jag är oansvarig, barnslig och att jag beter mig som om jag
vore sexton år igen.
Men tänk så här: Jag är arbetslös, jag flyttade hem ifrån för
tidigt egentligen, mitt självförtroende sjunker allt mer, pressen
hemma är större än den var när jag bodde på internat.
Så det är inte konstigt att jag inte vågar lämna CV:n
på arbetsmarknaden. Min mamma trycker ner mig, jag har sagt till
henne att jag tycker att det är jobbigt och att det sabbar för mig.
Men hon verkar ha så bråttom att jag ska flytta hem ifrån och flytta här ifrån.
Känns som om hon mest vill bli av med mig igen om jag ska vara ärlig.
Och hade det inte varit för att jag är så envis och tjurig så hade
jag sökt soc.bidrag och dragit den dagen jag fyllt 20. Men
jag litar inte på soc. Det är en vecka kvar tills jag fyller
20, men jag bor fortfarande hemma.
Det var fan så mycket bättre att bo på internat! Då satt man
i samma båt allihop... |
|
|
| Wihoo..not... |
17 sep 13 |
När fan ska det här ta slut?
När ska jag kunna hälsa på min syster igen?!
Min stora syster betyder så himla mycket för mig, men nu är det
på detta viset att min svåger är ganska sjuk och sitter i rullstol.
Läkarna hittar dock ingenting fel på honom, han varit inne tolv
till tretton gånger nu med ambulans. Jag klarar inte av att se
honom ha så ont och hur ledsen min syster är.. känner
mig som världens sämsta lilla syster. Men känner mig mer
frustrerad över att det inte finns något jag kan göra. Jag
har pratat med min syster om det och hon förstår mig och att
jag inte ska ha dåligt samvete. Men det har jag...det känns liksom
så j***a löjligt också.
Sen så har vi nog alla varit kära någon gång eller älskat någon så
otroligt mycket att vi inte trodde att vi skulle klara oss
utan den personen...jag älskade en person så mycket! Han var
verkligen allt. Men 9/2 2013 så gjorde han slut och kvar
blev jag med brustet hjärta och obesvarade frågor.
Nu när jag träffar honom på stan så viker han undan blicken
eller låtsas som om jag inte finns. Vilket gör mig ledsen.
Jag känner mig så oerhört sviken och ful när han gör så...
Och när jag sitter och pratar med killar på nätet så
får jag bara höra hur ful och värdelös jag är för att jag inte
strippar i camen. Ord skadar mer handlingar och kan krossa
ens drömmar bara på ett ögonblick.
Usch, vad det låter som om jag klagar. Visst, jag borde
vara starkare. Men vad ska jag göra när livet bara slår
och slår på mig som om jag vore en boxningssäck...
Aja, du som inte har något snällt att säga om det här så
behöver inte du inte höra av dig överhuvudtaget!
Kram på er! |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<Maj 2014>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | 02 | 03 | | 04 | 05 | 06 | 07 | 08 | 09 | 10 | | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |
|
