Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk
Blogg

Darkness_Angels blogg




Född: 93
Bor i: flyttkartongen.
Visa profil

Lättnaden 11 nov 14
Har träffat min nya "behandlare" ett par gånger bara, men det känns redan bra!
Antingen är det jag som äntligen håller på att lära mig släppa taget.
Eller så passar dennes sätt att prata och diskutera saker väldigt bra för mig.
Inser att jag behöver någon som kan dra paralleller, som inte är rädd för att fråga de svåra frågorna.
Någon som inte ger upp bara för att det tar stopp.

Den här gången kanske det blev rätt.
Är hoppfull!

Skriv din kommentar här
Sätt ett sifferomdöme på blogginlägget: (Detta är frivilligt)



vallgrav 17 okt 14
Om jag isolerar mig
stänger ute alla andra.
Undviker att dyka upp på utsatta tider
sover bort halva dagarna
tvingar mig själv att svälja.
Ignorerar allt.
Blir det bättre då?
Nej. Nej. Nej.

Måste sluta förstöra för mig själv,
förstöra mig själv.
Borde omfamna mina vänner inte skjuta iväg dem.
Borde passa på att gå på mina möten medans hjälpen finns kvar.
Borde inte lura mig själv att allt blir bra bara OM jag...

Jag vet att jag gör fel, vad jag gör fel.
Men ändå går det så tungt att kravla ur denna vallgrav som jag själv grävt.

Skriv din kommentar här
Sätt ett sifferomdöme på blogginlägget: (Detta är frivilligt)



omstart 15 okt 14
Efter fyra år av hjälp så går det mot sitt slut,
hjälpen finns kvar men min trygghet försvinner.
Nya regler har bestämt att jag är för gammal,
att du inte får hjälpa oss över 18+ längre...

Trodde inte att det skulle kännas så tufft, trodde att vi kanske var färdiga.
Avslutat konversationerna.
Men så tänker jag
hur långt tid det tog för mig att tro på Er och att lita på dig.
Hur ofta jag tömt ut min själ med ord i ett desperat nattmejl,
där tårarna varit osynliga men ändå närvarande.

Då smyger rädslan sig på, hur långt tid tar det denna gång?
Innan jag vågar andas högt, växa brett åt alla håll men ändå dyka upp i tid?
Kommer åren krypa fram ska jag bli 25+ innan mitt trassliga huvud är uppnystat.
Tills jag vågar leva helt och fullt, lita på människor, prata högt, känna.

Vill inte vänta så länge, vill leva nu.

Skriv din kommentar här
Sätt ett sifferomdöme på blogginlägget: (Detta är frivilligt)




Bloggkalender
<<Februari 2014>>
TiOnToFr
 01
0203 04 05060708
09101112131415
16171819202122
232425262728 

Fler blogginlägg
Lättnaden
11 nov 14
vallgrav
17 okt 14
omstart
15 okt 14
Aldrig
20 aug 14
Åsikt utan fördom?!
3 jun 14
När jag tvekar är jag som svagast.
4 mar 14
rädd jag är för stor för att vara rädd
4 feb 14
sköra människor
21 jan 14
måste man..
17 jan 14
Familjerelationer är svåra saker
2 jan 14