| februari 2012 |
25 okt 14 |
Det finns så mycket jag inte vill minnas, men en del saker kräver sig själv att få hänga kvar...
Det var Februari 2012, och det finns mycket att säga om hösten innan, och den våren, jag var redan trasig innan allt detta. Jag ville så *gärna* vara en del av allt, existera med andra. Jag kämpade varje dag med ensamheten, och det blev svårt. Det blev så svårt.
Den kvällen, 4 februari 2012 var det middag, finsittning. Jag drack mycket vin, och det var mellanfest med alkohol, och sedan gick vi tillbaka till festen. Mer alkohol.
Minns inte mycket. Små detaljer. Satt jag i hans knä? Kanske. Jag berättade en historia om vad jag gjort när jag var full tidigare, och han köpte mig en Long Island.
Vi gick hem till honom, ett gäng.
Jag minns bara en liten glimt av vägen dit. En gångväg.
Jag minns lite av hur det var hos honom. Vi pratade några stycken.
Minns inte att jag gick och la mig i sängen.
Vaknar med hans händer i mina trosor.
Kysser honom, för är det inte vad man ska göra?
Jag full som fan, han är nykter.
Snabbt, när han tränger in i mig vill jag inte mer. Jag vill spy.
Jag var still, önskade att det var över. Han fortsatte. Gömde huvudet i mina händer. Önskade att det var över. Han fortsatte.
Han var nykter. Det var inte jag.
Jag minns inte så mycket.
Han var nykter.
Jävla idiot förstod inte, förstår inte.
Jag kände honom inte i mig, var för full. Men dagen efter.
Måste leva hela mitt liv med illamåendet, med känslan att jag inte längre är säker.
Den 5 februari 2012 låg jag bredvid honom i sängen och visste inte hur jag skulle ta mig där ifrån, hem.
Idioten förstår inte. |
|
|
| 6 år |
9 nov 12 |
6 år på den här sidan, men idag när jag loggade in känner jag bara... vadfan håller jag på med på den här sidan? INGENTING är ju kul här längre, och människorna som skriver mest på forumet...??
nä usch, jag ska spara dikterna sedan loggar jag inte in här något mer.
vill ni nå mig existerar jag här:
muffinsplanned.tumblr.com
twitter.com/muff insplanned
rebeccamedinstagram på instagram
just nu är nivån på den här sidan så omogen att jag bara vill.. gahhh |
|
|
| långsamt |
6 nov 12 |
Det blir bättre, plötsligt en dag vaknade jag och jag ville inte dö. Sedan blev det en till dag, ännu en till, och nu har jag inte velat dö på ett bra tag.
Långsamt fick jag tillbaka viljan, orken, jag vågade drömma igen, jag hade planer.
Nu, idag den 6/11 2012 så börjar jag längta efter livet igen. Jag gick på en restaurang med min syster, och istället för att nästan få en panik attack av tanken att jobba där så kände jag att jag ville det. Jag var redo att ta på mig ansvar, att ta mig ut i världen. Jag hade gömt mig tillräckligt.
Om två veckor (och tre dagar) fyller jag 20 år. Då hoppas jag på förändring i form av en födelsedagspresent. Med den kommer jag att kunna uppfylla en dröm jag haft i många år.
Jag söker jobb, jag går på intervjuer, två dagar i veckan är jag barnvakt till min systerson (som inte fått dagisplats ännu). Jag har kommit över mitt ex efter ganska mycket gråt, och jag börjar se mot framtiden med hopp.
Äntligen ser jag på min kropp och förstår och älskar den. Jag vill ha den, uppleva den.
Tillslut så fann jag ljuset, och dagarna blir ljusare för mig i takt med vintermörkret. För nu tillåter jag mig själv att existera som jag är, och inte som andra vill ha mig
<3 |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<November 2014>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | | 02 | 03 | 04 | 05 | 06 | 07 | 08 | | 09 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | | 30 | | |
|
