Somnar in |
I, a o. Jag vet inte vad jag ska tro?
Finns det verkligen sånt, sånt som jag inte visste om? Jag har somnat in, in, in långt in i min värld. Jag har egna bilder upplagda för hur en värld ska se ut, jag har egna regler, min hjärna gör allt i världen parallellt och ensidigt. Ingenting, jag kan inte minnas något als från din värld, vad finns det mer att ge upp fö? Jag har nog gett upp för allt, jag lever i mig själv och trivs, trivs med ensamhet och tyst het. Ingen munter blick eller snett leénde ska komma och dra upp mig från djupet, från mitt dåliga humör, från mina hemska känslor om hela världen! jag ORKAR inte mera nu, vill bara leva ett vanligt liv och satsa allt på min skola och mina verkligen ÄLSKADE vänner!
Klarar jag av att växla ner och lägga in backen? Ta ett steg bakåt och se efter om allt finns kvar?!
Min riktiga värld, som en gång förstördes utav min väldiga fantasi, är den kvar i nuet?
Det andra, som är det bästa hos mig, är det verkligen så underbart? Är det nästan som musik?
Det är faktiskt så vackert att jag slutar andas, sluter ögonen och låter tonerna flyta in i min kropp. Den som håller på att bli skämd, och skämd ligger jag kvar i en skämd värld. Men tiden går, och om hundra år är skämden min vän, du är min vän, jag älskar dig utav hela mitt hjärta.
Jag vet att jag inte skriver några dikter, jag skriver inga verser, men hur ska jag uttrycka mig?
Jag vet att du är vettskrämd och rädd för mig, men jag tänder ditt ljus i ögonen, och alting lyser av upphetsning.
För en sekund vet jag att du verkligen tycker om mig, och för en sekund vet du att jag verkligen gömmer mig för din skugga, som egentligen inte alls påverkar nån. När du är tunn, lika tunn som luft gör du mig lugn och du är allt jag har kvar.
Vem i hela världen vill veta något om mina tankar, mina känslor, som skrivs ner på detta sätt? Jag kan ju inte ens gå utan att veta att dina andetag finns där ute, någonstans i världen.
Det är något som tvingar mig, något som tvingar mina fingrar skriva, att skriva så fort, min hjärna att multiplicera ihop, att tvinga mina ben att gå, tvingar mig till mitt liv. Vad fick du se?
Mig som är inne i min värld?
Mig som någon annan?
Mig som är precis som du?
Jag såg rädslan, jag vet, alla är rädda.
Tack.
|
Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Disgus - 21 dec 06 - 06:04- Betyg: | Hej Ängeln :) denna dikten var asbra!!! jag vet inte vad jag ska säga, men du behöver absolut INTE skämmas eller något sådant, det var jättebra!! :D
Kramar Desirée |
|
|
|