Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

to death do us part....

Jag känner hur ditt liv sakta men säkert försvinner i mina armar...förstår inte hur detta kunde hända varför just du? Alla mina tankar snurrar runt i huvudet...
- När fan kommer ambulansen hör jag en kille säga långt bort från mina tankar...jag viskar till dig tyst i ditt öra:
- Våga inte förvinna ifrån mig, jag behöver dig här med mig...!
Jag känner att alla stirrar på mig..men d struntar jag i, bryr mig inte om nåt annat än dig...Varför skulle du hamna i mitten av detta du ville ju bara hjälpa, det är ju sånt poliser
gör! Dom gör som dom blir beodrade, att ta fast kriminella människor...jag har aldrig trott att nåt sånnt här kan hända mig...visst har jag suttit hemma & tänkt att du kanske aldrig mer kommer hem genom dörren på kvällen
men aldrig tänkte jag att d skulle hända...
jag hör sirenerna från en ambulans långt borta & en polisman vid namn Derek kommer fram till mig & tar mig varsamt på Axeln
- Isabella d är dags att släppa taget nu han finns inte mer...& nu kommer ambulansen...
Jag hör mig själv skrika i mitt huvud & i verklighetren
- NEJ JAG SLÄPPER HAN ALDRIG, HAN LEVER!!!
jag kollar på hans livlösa kropp, han andas fortfarande men svagt...han kollar in i mina ögon & ler medans blod kommer ut ur hans mun.
Jag torkar bort d...
- Allt kommer ordna sig älskling. sa jag till han & försökte intala mig själv att d var så d kommer bli, att allt kommer ordna sig..
han ler fortfarande mot mig & säger:
- Jag älskar dig & d kommer jag alltid göra, jag vakar över dig i himelen..
han sa det så lungt, som om han ville dö...Jag kollade på honom medans tårarna ann ner på min kind.
- Säg inte så du kommer itne dö allt kommer bli bra.
Nu kom ambulansmännen & förde bort mig från han...
jag ville följa med i ambulansen men d fanns inte plats så jag åkte med min bil till sjukhuset..i bilen var mina tankar långt borta
& jag var många gånger nära på att köra av vägen...
När jag avr framme visade sjuksköterskan var han låg men sa att jag inte fick gå in...
Jag satt på Sjukhuset i 5 timmar när äntlien en doktoer kom ut från hans rum.
- vi ahr opererat din man & han är stabil..Ni kan gå in till han nu. Sa han & log mot mig
Allt jag kunde känna var lättnad för att han levde...jag tänkte inte på vilket tillstånd han var i utan gick in med hopp...
- Hej älskling..Jag sa ju att allt skulle ordna sig. Sa jah med tårar rinnandes ner från mina kinder.
Han svarade inte, utan låg fridfullt i sängen....
Jag pratade med han i flera timamr & somnade slutligen i en stil brevd sängen, hållandes i hans hand.
När jag vaknade på morgonen dagen därpå var klockan 13.00 jag hade alltså sovit en bra stund & väcktes av en sköterska som kollade blodtrycket.
- Näemn Godmorgon sa hon & log.
- Hej sa jag med ett falskt leende..
jag såg på Fredrik & log,jag tänkte han kommer klara sig...
Jag var senare på dagen tvungen att åka iväg på ett ärende in till stan som låg ungefär 25 min från sjukhuset...När jag avr påväg till bilen fick jag ett samtal från sjukhuset..
- tyvärr har eran mans tillstånd blivit värre så jag föreslår att du kommer hit nu!
Jag tappade mobilen i marken & kunde inte röra mig...tankarna for runt i mitt huvud tills jag blev yr och sen svartnade allt...jag vaknade upp av att en kille stog ovanför mig & klappade mig försiktigt på kinden...
så insåg jag att jag måste ha svimmat & skyndade mig upp sprang till min bil
jag sa för mig själv att jag måste till sjukhuset...
jag sprang in till Fredriks rum..men han var inte där...jag tänkte att han kanske skulle ha flyttats till en annan avdelning.
Hans doktor kom in till rummet med en sorgsen min...
- Tyvärr klarade sig inte Fredrik sa han & såg på mig...
- NEJ, DET ÄR INTE SANT, DU LJUGER !!!!
Jag ramlade ihop på golvet medans tårarna rann...
- Jag vill se han sa jag plötslligt...
-Okej sa doktorn & förde mig till kapellet...
jag gick fram till båre han låg på & kollade på han...
han låg där så fridfullt & det såg ut som han sov...
Det såg ut som han log mot mig...
Kan det verkligen vara sant tänkte jag för mig själv...Han är död Borta försvunnen sa jag för mig själv..
Jag kysste han en sista gång & gick ut därifrån med tårar i ögonen. Men med en Plötslig lättnad..
När jag kom ut ur sjukhuset såg jag upp mot himmelen & sa
- Vila i frid min älskade, jag vet att du älskar mig...& jag älskar dig med...

Till minne av min Morfar Fredrik Karlsson R.I.P älskar & saknar dig

Av: patricia Berggren
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
in_my_mind - 4 okt 05 - 19:04- Betyg:
Jättevacker novell

Skriven av
Patricia16
4 okt 05 - 10:42
(Har blivit läst 260 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord