Reene |
Jag ar ganska vek.
Hans ansikte ar rent.
Men manniskan bakom allt.
Ar hans vishet.
Hans markbarhet.
Hans vittne till liv.
Det vet alla.
Livet.
Ar kvinnan bakom allt.
I vinter spolade han kroken.
I dag sitter han och vantar.
Pa att manniskor moter honom.
I tysthetens stad.
Som en jettelang karavan.
|
|
|
|