Jag hör dom orden.
Dom sjunker in.
Sakta men säkert.
Först känner jag ingenting.
Tänker ingenting.
Förstår ingenting.
Men plötsligt.
Förstår jag.
Chockad. Chockad. Chockad.
Jag vill gråta, men kan inte.
Hur kunde det hända?
Varför just dig?
Och snart kommer nästa tanke.
Hur kunde det sluta så lyckligt?
Du hade skyddsänglar med dig.
Jag känner en oerhörd tacksamhet.
Jag känner lättnaden
stiga upp inom mig.
Du lever.
Är så lycklig.
Du är min bästa vän.
Skulle du lämnat mig,
skulle jag gått under.
Men du lever.
Och då.
Då kommer tårarna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| blixten_88 - 16 sep 05 - 02:33 |
| åh tack sanna <3 |
| hejjaghetersanna - 15 sep 05 - 05:09 |
| ÅH VAD FIN! <3 |
tulle - 10 sep 05 - 06:50- Betyg:  |
du skriver verkligen jättefint :)
tack för kommentaren föressten <3 |
| blixten_88 - 9 sep 05 - 03:52 |
| Tack så jätte mkt :) vad glad jag blir! |
| Lorineca - 8 sep 05 - 23:09- Betyg: |
ojj.. de här är nog första gången jag gråter när jag
läser en dikt.. (som jag inte själv skrivit dåe :P) känner igen
det här så väl.. har försökt skriva om det, men orden hamnar
liksom inte rätt. Men nu har jag nog fått lite inspiration.
Jättefint skrivet verkligen!! |
