Min kärlek |
Min kärlek
Min kärlek sitter på tåget söderut, skriver hon
från där hon sitter på tåget söderut
Just snyggt kan jag tycka, att vara på väg söderut
när jag själv befinner mig här, i mittens rike
av vårt avlånga land, i storstadsregionen
och faktiskt är på väg i motsatt riktning, mot norr, om också bara
för några dagar Det är märkligt
hur vi livet igenom har tänjt på gränserna, befunnit oss i olika livsfaser
fast vår livsfas, som jag uppfattar det, alltid varit en och densamma
Kan någon förklara hur detta kommer sig?
Min kärlek sitter på tåget söderut, skriver hon
och jag köper det, för jag är så van, hon har alltid varit på väg
åt det ena eller det andra hållet, när jag själv varit på väg
åt det motsatta Detta har inte förminskat vår kärlek, vill jag framhålla
med kraft och övertygelse, detta har fått vår kärlek att växa
hur konstigt det än låter, vår kärlek växer
med distansen på avståndet, och det är bra
tänker jag, samtidigt som jag ser henne framför mig
på tåget söderut, i ett säte
med andra resande omkring sig, fast lite innesluten
i sin egen bubbla, den bubblan, ja just den bubblan
som jag vill bli en del av, snart
|
|
|
|
