Tänk om det gick att cykla bland stjärnor
med trampor gjorda av stål
förbi månen Mars och Jupiter
in i tunnlars svarta hål
Ut genom vinterns gata
ringklockan klämtar stum
förbi Saturnus ringar
mot rymdens oändliga rum
Ett hjärta som bultar
gummi som bränns
sakta solen försvinner
är det så här döden känns?
Med ekrar som spinner
i ett vinande sus
Jag far
ner
ner
ner
i backen, mot tidens första ljus
Jag cyklar bland stjärnor
i kosmos djupa hav
här är allt stilla
i min eviga grav
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) |
| malin_JS - 3 jan 21 - 10:28 |
| Så bra skrivet! Det känns som att alla ord bara faller på plats. |
steelbird - 29 dec 20 - 13:30- Betyg:  |
| Härliga ord som slår som vågor mot klippväggar. Du är en själ som ger orden kulör. Du vågar ta steget ut i det okända. Det ofrånkomliga. Det finns tragedi och även ett stänk av svart humor. Må så vara. Det håller hela vägen och det är skickligt.Skriv gärna mer. Jag ängtar. |
