Vuxet solskensbarn söker livskraft |
Friheten i vuxenlivet är en tröst
Dagar då jag ensam möter skrikande ångest
Jag har ansvarskänsla nu
Men kanske är det snarare letargi än
Livsgnistan som gör att jag avstår
Från överdoser
Avstår från självskada
Åtminstone där det syns
Jag trivs i vuxenskorna men har inte
Riktigt lärt mig gå i motvind
Letar ljusglimtar i vardagen
Och sluter ögonen en stund
Jag tänker
Att det måste väl vara glädjefullt att leva ändå
Eftersom så många gör det
Men jag tycker det är ganska trist
Även när jag skrattar ekar det tomt i bröstet på mig
Jag försöker att ta hand om mig
Värna om mig
Plåstra om mig
Men i hallen under skomattan
Har jag sopat ett dussintals sorger
Och jag snavar ibland på min önskan att få känna mening
Jag får återfall ibland
Men jag är noggrann med att bara skada mig
Lagom
Inte för mycket så jag orsakar fler problem
Men ändå tillräckligt för att få
Min ilande smärta i själen bekräftat
Jag vill att någon ska se min smärta
Jag vet inte varför
Jag behöver andras bekräftelse på
Min hopplöshet
Jag vet ju vad jag kännet
Jag vet hur ont jag har
Hur länge jag har gått med sten i skorna
Med ett leende och ögon som desperat
Letar efter ljuset
|
| Kommentarer | | DarkSoul - 3 nov 20 - 01:55 | | <3 |
|
|
|
