Jag undrar om man ska vara rädd i tysthet |
Dina blå ögon
och mina fingertoppar
längst dina linjer
Mitt hjärta
och din ömhet
som känns generell
mer än specifik
medan jag
alltid känner
för mycket
oavsett vad
Du är
genuin,
själslig
skönhet
Och sedan är du allt
som inte är jag
Värmen från din hud
och jag vill vila
i din närhet,
timmar och dagar
kan passera
med dina andetag
mot min hals
Du låg
tätt intill
ändå omgiven
av distans
och mitt lugn
blev rädslor
när du sa
att det var tid
att åka
Jag
log varmt
kände kallt,
ville brista
och gå sönder
För jag
kände något
medan du
kände något
annat
Du
kände mys
medan jag
kände dig
Jag vet
att jag känner
starkt
och
fort
och
kanske
känner du
att känslan
kan växa
men
kanske
är det bara bättre
att
låta
dig
gå
Du bor
i en annan stad
men du lever
i en annan värld
Och hur ska vi
finnas tillsammans?
Jag frågade dig
vad du tänkte på,
för att ge dig utrymme
att säga
att det här
var fantastiskt
men att nu
är det slut
Men du sa ingenting
och jag undrar
om du inte vågade
eller om det är jag
som inte vågar
hoppas
Vi sa hejdå
och det kändes
som ett avsked
trots
att vi kysstes
och fastnade med blicken
tills hissdörren slöts
Jag undrar
hur man säger
"jag är livrädd"
utan
att vara dramatisk,
utan
att skrämmas
och göra någonting litet
för stort
Jag undrar
om man bara
ska vara rädd
i tysthet,
låtsas
som något annat
och se söt
och sansad ut
Jag är inte
så bra på det
...
Albin
|
| Kommentarer | | FfripPe - 5 maj 20 - 03:23 | | Du är fantastiskt träffsäker som vanligt! |
|
|
|
