Du är en fylla som aldrig tar slut |
Jag känner att du kommer närmare,
att ljudet av andetag plötsligt
andas i takt med mina.
Jag stryker bort en slinga av ditt hår
från ditt ögonlock och räknar varenda
ögonfrans i takt med tårar
som faller längs min kind.
”Jag är här nu” viskar en sömndrucken
röst i mitt öra och även om jag vet det
så känns du längre bort än någonsin.
I varenda känsla så går du, lämnar mig
åt ödet när dörren slås igen i mitt ansikte
och min röst bär aldrig ord nog för dig
att vända om.
Vi syns igen i en dimma av fyllor och cigarettrök.
Vacklandes landar du i min säng tio över tre och
låter mig tro att det är på riktigt nu och jag faller
för dig likt ett asplöv om hösten.
Men jag vet att när natten falnat och doften av alkohol
brottat sig ner i mina lakan, så är allt som förut fastän
inget är detsamma. Du på ett dansgolv ett par kvarter
bort och jag, brottandes med allt du lämnat kvar.
Jag hoppas att du aldrig vänder om, att du aldrig låter
mig stryka bort ditt hår från din kind eller att dina nakna
läppar får lov att möta mina.
Men egentligen hoppas jag på
allt annat än just det.
|
|
|
|
