Min famn är kvävande och ensam i natt |
Du stod där i dörren med händerna fulla av kärlek
Jag fylldes med liv
Tömde jag
Dig?
Du gav oss ett tillsammans-hjärta att krama om natten
Som vi höll
Tyngde jag
Dig?
Allt kändes så ogenomträngligt rätt
När jag blev din
Och du kysste mig och sa,
Att du också är min
Är du som allt det bräckliga porslin jag tappat i backen?
Jag är så äckligt irriterande klantig
Och jag slant nog även med ditt hjärta
Det föll med ett isande kras i asfalten
Och inte ens mina ögons aldrig sinande skyfall
Kan tvätta det rent
Kärleken försvann nog med det
Vårt gemensamma hjärta puttar du bestämt ifrån dig
Du sveper in dig i ditt egna kalla täcke
Jag kramar vårt tillsammans så hårt att det kvävs
Vi är också ensamma i natt
Lämnade du
Mig?
|
| Kommentarer | | child_of_dreams - 17 nov 19 - 11:09 | | Åh. Dina formuleringar. SÅ vackra. Och de två första styckena känns hela vägen in. Jag fångades direkt. |
|
|
|
