Och jag känner ingenting |
Jag var lugnare än jag trodde
timmarna innan vi skulle ses,
fick lite ont i magen
när jag väntade vid Östermalmstorg
men det släppte
när våra blickar möttes
Du hade skägg,
kändes äldre,
dina ögon var trötta,
men de strålade
och genom dem
lyste allt det som är du,
precis som förr
Det var mest du som pratade,
du var annorlunda
mot tidigare gånger vi setts
sedan allt tog slut,
du har varit distans
och nu
ville du bjuda in mig,
in i ditt liv,
dina tankebanor,
ditt innersta
Märkligt,
jag som inget hellre vill
än att låsa dig ute
Vi gick någon timme,
snön föll över Kungsholmsstrand
Du visade mig
din nya lokal,
berättade om relationer,
bjöd in,
in,
in
på djupet
Sedan sa du att du frös,
föreslog en kopp te,
på ett café,
eller kanske hos mig
Vi gick hem till mig,
drack te i soffan
och pratade känslor,
bör man uttrycka allt man känner,
kan man göra det på olika sätt,
och
jag har lärt mig av honom...
Din svartsjuka vaknade,
du gillade inte att jag pratade om honom,
tyckte det lät
som om jag hade känslor för honom,
eller han för mig
Jag i försvar,
och sedan i frustration,
påpekade att det var märkligt
att jag skulle förklara,
försvara,
svara,
på någonting,
om min relation till honom,
för vad har du med det att göra?
Blev med ens trött,
överfallen av alla minnen
där du visste saker
om mina relationer,
känslor,
bättre än jag
Men nej,
så menade du inte,
du var bara rädd att bli sårad,
för dina dörrar
stod öppna,
till något mer
med mig,
och du ville förekomma
att göra dig illa
Ja,
sa jag,
det låter som rädsla,
och
det låter som att du
tänker att vi
är på väg in i en relation,
men det är vi inte
Det satte punkt för den diskussionen
och du blev plötsligt akut trött,
sådär som du alltid blir
när vi pratar om något jobbigt
Av någon anledning
ville jag inte att du skulle gå,
inte nu,
ville inte att det skulle sluta såhär
Eftersom jag ju känner dig
frågade jag om du ville gå hem och vila,
eller kanske stanna och äta något
Lagade fisk,
åt
Du var fortfarande trött,
frågade om du kunde vila,
la dig i sängen,
kunde inte somna
Jag frågade
om vi borde prata
om vår relation,
så att ingen
blir sårad,
och jag syftade på dig
För jag är osårbar,
var rädd att du skulle röra mig,
men hur tätt intill vi än låg
var jag skyddad av glas,
härdad
Du frågade vad jag kände
och jag svarade som det var,
en blandning av
viljan att vara nära,
vetskapen om att jag inte vill tillbaka
till det som var vi,
och sorgen
över att det blivit såhär
Du sa
att du inte visste vad du kände,
men att du visste att du ville ha mig nära
Kröp in i din famn
som formades efter mig,
kramades tills tiden försvann,
dina fingrar i mitt hår,
dina andetag mot min hud
Tryggheten
i att allt är precis som förr,
men otryggheten
av att det inte alls är det
trots allt
Du ville kyssa mig
men jag sa nej
Din beröring blev intim
och fylld av begär
och min kropp svarade
Funderade på
vad sex skulle göra med oss,
visste
att jag inte kände,
inte kunde skadas,
men skulle det förstöra
vår möjligt framtida
vänskapsrelation,
skulle det bli svårare
att få en framtida pojkvän
att acceptera
att jag hade kontakt med mitt ex,
analys, analys, logik, strategi,
känslor av
Visste förstås
att du var sårbar,
att det kanske
skulle betyda
något för dig,
men kände
att det faktiskt
inte alls
var mitt ansvar,
hade varit ärlig
med vad jag ville
och inte ville,
dina beslut
får stå för dig
Och tänkte jag
att jag kunde slå två flugor
i en smäll?
Ja,
jag erkänner,
ja, det gjorde jag
Jag kunde få närhet och sex
och samtidigt
få dig att äta upp
dina sårande ord
som du hävde ur dig
när du ville skiljas
Och ja,
det känns bra
att du vill ha mig nu,
men inte kan få mig,
att du får känna
hur det känns
och stå ditt kast,
det känns bra att du inser
vad du valde bort
Och medan jag känslokallt valde
att ge efter för lustar
reflekterade jag över
hur det här skulle se ut, utifrån
Det skulle se ut
som om du,
den elaka som övergett mig,
kom tillbaka
och spelade på mina stackars känslor,
utnyttjade min desperata längtan
efter att få dig tillbaka
Jag skulle
se svag och dum ut
och det gillar jag inte
alls
Men landade i
att det inte spelar någon roll
vad andra tänker,
slöt ögonen
och välkomnade dig in
på ett annat sätt
än känslomässigt
Efter orgasmer
låg vi hud mot hud
och pratade i timmar,
du berättade om bråket
med din syster
som sagt upp kontakten
kort efter vi skilt oss
och visade alla sms ni skrivit
Du tyckte
att hon var orimlig,
elak
och la all skuld
på dig,
hittade på
lögner om dig,
hon skrev
att du sagt saker
som du aldrig
tagit i din mun
Men du,
när jag läste det hon skrev
kände jag igen dina ord,
jag vet,
att det inte är så du menar dem,
men du säger de med kyla
och det du säger gör ont,
jag tror
att nästan alla
hade tagit det
precis som hon,
tolkat dig,
precis som hon,
du menar inte det du säger
som knivar i någons ömtåligaste
men det är så det landar
och din självinsikt
är minimal
Glasväggen oss emellan
blev några centimeter tjockare
utan att du märkte det,
och jag sa
att jag inte vill kommentera
något av det ni skrivit,
särskilt med tanke på
att delar handlar om mig,
om skilsmässan
(och särskilt med tanke på
att jag känner igen mig
i dina påstådda ord,
la jag till i tanken)
Du sa
att du trodde att jag förstod dig,
och det gör jag,
men inte för att jag håller med,
jag förstår dig
för att jag känner dig,
men jag tycker
att du är ignorant,
arrogant,
självupptagen,
en härskartekniker
som saknar självinsikt
Hemska ord,
jag vet,
och det är inte allt du är,
du är också underbar
på så många sätt,
men något i dig
är trasigt
och jag kan inte laga det,
behöver längre inte försöka
Du frågade
om du fick sova här,
jag tänkte en minut
och svarade att jag ville vara själv
Vi kramades länge
innan du gick ut genom dörren,
väntade på den långsamma hissen
med de strålande ögonen
fästa i mina
Du vinkade
när hissdörrarna stängdes
och jag känner
ingenting
...
Marcus
|
| Kommentarer | | glasbit - 23 dec 18 - 23:12 | | Fastnade direkt. Du är en sån bra berättare!! |
|
|
|
