Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

mr sunshine [del 8]

12:13
”Herregud vad gott.”
”Mamma sa att hon var orolig över att du äter för lite i Örebro. Börjar tro att det är sant”, flinade Poppy.
Poppy och Nemo bodde i ett typiskt familjevilla-område. Dom ljusgula husen var identiska med tillhörande förråd på gården och vita staket, och i mitten fanns ett gemensamt grönområde med lekpark. Förmiddagen hade varit regnig och blåsig, men lagom till mitt på dagen hade det ljusnat upp och blivit riktigt skönt så att dom därmed hade kunnat äta lunchen ute på den stenlagda altanen.
”Det är inte så”, flinade han. ”Det är bara att jag varken tycker det är kul att laga mat, eller är bra på det. Jag blir mätt men det är allt liksom.”
”Kan i och för sig känna igen mig lite grann i det”, log hans syster roat. ”Tur att jag har dig”, sa hon och klappade Nemo på låret innan hon fick en snabb puss av honom. Han gillade Nemo. När han för första gången blivit introducerad för honom hade han knappt orkat bry sig eftersom han antagit att han skulle vara glömd om några veckor ändå. Poppy hade haft många pojkvänner och dom flesta hade varit väldigt kortvariga. Men Nemo hade stannat och när Tristan väl gett honom en chans så hade det visat sig att dom hade ganska mycket gemensamt; bland annat liknande musiksmak och samma intresse för tatueringar. Utöver det så var han rolig, en superbra pappa och någon som var väldigt bra för hans storasyster. Han skulle inte ha kunnat känna sig mer bekväm hemma hos dom än han gjorde.
”Det är väldigt tur faktiskt”, flinade Nemo och strök en hand över sitt korta hår. När Poppy först börjat träffa honom hade han ´bara´ haft några tatueringar på armarna och en diskret piercingkula i underläppen. Och det hade varit alldeles tillräckligt för deras mamma som inte kunnat dölja sin oro den där eftermiddagen när hon kommit hem och berättat att hon sett Poppy med en ny kille på stan. ´Jag vill inte vara fördomsfull men jag tror inte att det där är något bra sällskap för henne, Charlie´ hade hon sagt. När dom väl fått träffa honom officiellt hade han dock smält Jennies hjärta med en gång. Han kanske hade ett hårt utseende – inte enligt Tristan, men för honom var det ju verkligen ingen stor grej med tatueringar och piercingar – men han hade definitivt en mjuk insida han kunde ta fram för att charma mammor. Numera hade han töjda öron och ett par tatueringar på halsen också, och det var väl kanske tur att han inte haft det redan första gången, för då skulle nog inte den där charmen räckt till. Sedan dess hade deras mamma helt klart fått vänja sig eftersom Tristan också skaffat sig både tatueringar och piercing, och senare Poppy. Hennes senaste kreation var en goth-Ariel på överarmen, som Isa för övrigt älskade. Och på tal om henne.
”Istan! Kom och lek med mig!” Hans blonda lilla systerdotter hade klättrat upp på gungan dom hade i trädgården och vinkade ivrigt att han skulle komma. När hon var yngre hade hon inte kunnat säga Tristan utan det hade blivit Istan, nu hade hon egentligen inga problem med att uttala hans namn men hade valt att ge honom det som smeknamn ändå. Hon var fem nu.
”Låt Tristan äta klart först. Sen kan han komma och leka med dig”, sa Poppy.
”Jag är klar ändå”, log han. ”Tack så jättemycket för maten.” Han reste sig upp och rundade den stora häcken som omgav altanen för att sedan springa fram och lyfta upp Isa från gungan.
”Iih!” tjöt hon till och la sina smala armar om hans hals när han snurrade runt henne. Med den vita spetsklänningen hon bar och dom blonda lockarna som lyftes av vinddraget såg hon ut som en liten älva. Världens sötaste var hon. ”Kan vi bada i min pool?! Det är Elsa och Anna på den!”
Var det någonting han skulle försöka lära henne så var det bättre smak när det kom till filmer. När skulle den där Frost-vågen vara över egentligen? Var det inte typ fem år sedan filmen kom ut? Och dom producerade fortfarande nya produkter med dess karaktärer exakt hela tiden. Han hade redan råkat lova att han skulle se filmen med henne också. Igen.
”Jag tror nog att din bassäng går sönder om jag ska bada i den. Och jag skulle inte få plats heller”, flinade han. Isa skakade bara skrattande på huvudet när han släppte ner henne.
”Jo för du kan sitta såhär! Som en groda!” sa hon och visade. ”Du kan väl böja på dina ben?”
Tristan skrattade och nickade. Nog för att han inte var världens mest gymnastiska person, men riktigt så osmidig att han inte kunde böja på sina långa ben var han inte. ”Jo det kan jag förstås. Men jag har inga badkläder heller. En annan gång.”
”Du kan låna av pappa!” sken hon upp. Såklart. Han var inte helt bra på det här med att komma på ursäkter som Isa inte kunde hitta lösningar på. ”Pappa! Pappa! Kan Istan få låna dina badbyxor? Snälla!”
Herregud. Om inte Nemo kunde hitta på en bättre ursäkt än honom – typ att badshortsen var trasiga och att han hade slängt dom – så skulle det väl sluta med att han faktiskt satt i den där barnbassängen om en stund.

15:54
”Det var inte meningen att du skulle behöva vara barnvakt hela eftermiddagen”, flinade Poppy och räckte honom hans t-shirt som hängt på tork i solen den senaste halvtimmen.
”Äh det var väl bara kul”, flinade han tillbaks och gnuggade till sitt blöta hår lite innan han bytte om från Nemos tröja till sin egen. Han hade tack och lov sluppit bada i poolen, men istället fått ställa upp på vattenkrig med Isa. Med regeln att det endast var hon som fick kasta vattenballonger/hinkar/övriga metoder hon kommit på som alla gick ut på att blöta ner honom. Han hade dock begått stort regelbrott och kastat ner henne i bassängen. Och nu var hon förmodligen mer slutkörd än vad Tristan var. ”Tack för fikat, och maten och allting. Det var kul.”
”Ja men det var jättetrevligt att ha dig här. Så kul att se dig och Isa tillsammans också, du är ju hennes största idol.”
”Är ju trevligt att vara det för någon”, skrattade han lågt. ”Men vi ses.”
”Det gör vi! Hejdå.”
Han stängde dörren efter sig och drog upp en cigg ur jeansfickan på väg till busshållplatsen. Han rökte aldrig i närheten av Isa men det kändes att det hade gått många timmar nu. Egentligen borde han väl bara försöka sluta helt istället, men han hade inte riktigt den disciplinen.

ett lite kortare kapitel, men som jag skrev tidigare så beror längden helt enkelt på hur mycket intressant tristan har för sig under en dag ;D vill såklart ändå gärna höra vad ni tycker ^^
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
ilenna
14 jul 17 - 01:30
(Har blivit läst 488 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord