Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

like puzzle pieces in your hand; [del 19]

Aarons lördag var utan planer. Att han ens vaknade upp i sin egen säng var stort nog, och att han dessutom var ensam var en trevlig överraskning. För en stund låg han bara och njöt av tystnaden i lägenheten. Eftersom han varken gick i skolan eller jobbade så hade han kanske inte rätten att njuta av helger lika mycket som alla andra. Just idag tänkte han göra det i alla fall.
Klockan närmade sig ett när han tog sig ut i köket endast klädd i svarta boxers. Efter att ha dragit handen genom håret konstaterade han att en dusch definitivt var behövlig. Inte bara för hårets skull, insåg han sedan, när han upptäckte suddiga läppstiftsmärken nedanför naveln. Just ja.
Han var torr i munnen på ett sätt som inte botades av ett glas vatten. Knappast bakis, men inte heller så sugen på frukost. För att få saker och ting gjorda klev han in i duschen och spenderade de kommande tjugo minuterna där inne. Hans hår hade börjat tappa lite av sin gröna ton, men det var inget han orkat ta tag i själv. Kanske kunde han be Lily om hjälp någon dag nästa vecka.
Det var först när han tittade på mobilen och det låg ett meddelande från Set och väntade som han mindes vad som hänt i natt. Egentligen inget märkvärdigt, men han skämdes när han tänkte på att han stått och vinkat som något fån. Vem var det som var femton egentligen?

Set Andersson
är du vaken? eller bakis kanske? hehe

Aaron Lind
jag mår fint tack
:(

Aaron gned trött handen över ögat. Tankarna vandrade tillbaka till vad han och Jake pratat om ute på balkongen under festen. Vet du om Set är kär i dig? Svaret var nej, för han var inte säker, men det kändes ändå som om det var något väldigt viktigt för dem att prata om. Han drog sig för det. Med tanke på att Set lyckats förlåta honom för allt han dragit upp inför hans pappa, så trodde han nog att de skulle klara sig igenom det här också. Dessutom hade de inte setts på länge.

Aaron Lind
gör du något idag?

Set Andersson
ska följa med till affären egentligen men tror jag kan slippa… tänkte du något särskilt?

Aaron Lind
vill du komma till mig på en gång typ? vi kan käka lunch

Set Andersson
okej gärna :)
fast alltså jag är vegetarian så jag kan ta med någonting till mig eller så…

Aaron Lind
jag fixar det pallra dig bara hit

Aaron var inte helt säker på vad han menat med att han skulle ”fixa det”, för allt han hade i kylen och frysen innehöll kött. Han hade i alla fall ägg i massor så han hoppades att Set tyckte om det. Det var trots allt bara lunch de talade om, så lagom till Set ringde på dörren hade Aaron en kastrull med broccoli kokande på spisen, tillsammans med stekta mackor med ägg. Inget märkvärdigt, men nog för att mätta hans bakisbehov av smör och salt.
Set var klädd i en grön t-shirt och en töntig armvärmare som Aaron gjorde ett bra jobb att försöka ignorera. Två-tre veckor var ingen märkvärdig tid, egentligen, men det kändes ändå märkligt när Aaron kramade om den lilla pojken. Han hade väntat sig att det skulle kännas stelt. Visst var stämningen annorlunda, men det var också allt den var. Den höll i sig genom lunchen även fast de pratade normalt, och även efter att de plockat undan och satt sig i vardagsrummet. Set i högra hörnet av soffan, och Aaron bredvid. På samma sätt som de suttit när Aaron rört om allting. Den här gången tänkte han inte låta det gå lika illa. Han trodde faktiskt inte att det skulle kunna gå lika illa om han ens försökte heller. Även fast Set var femton, fått sin vardag omkastad och förmodligen hade hormoner upp över öronen, verkade han verkligen ha försökt ta åt sig av det Aaron och Frank sagt.
Det var nu när de satt tillsammans, tysta, som Set började skruva på sig. Tydligen var det inte bara Aaron som haft något på hjärtat. Aaron kunde riktigt känna hur Set sneglade på honom, först diskret, sedan mer dröjande. Av någon anledning kände Aaron för att skratta. Det kändes som någon jävla chick flick.
”Jag skulle vilja prata om en grej”, sa Aaron till slut.
”Jag med”, sa Set snabbt, som om han bara väntat på att Aaron skulle börja. ”Men jag vet inte… hur, eller…”
”Hur du ska börja?”
”Mm…”
”Sa mma här.”
”Jag är inte så bra på det här.” Set drog i mudden på sin armvärmare. Den var svartvitrandig, inte helt olik något Aaron ägt när han var tretton år. Den var sedan längde kastad. Bränd, förhoppningsvis. Aaron längtade till dagen då Set skulle titta tillbaka på den och rynka på näsan i avsmak. Det var nog ett par år kvar dit.
”Inte jag heller”, sa Aaron och gned fingrarna över tinningen. Han lutade sig tillbaka i soffan, drog upp ena benet så att han kunde stödja armbågen mot knäet. ”Men det har jag fått öva på nu, tack vare dig.”
”Varsågod..?” Set log osäkert. Han var lite röd om öronen, något som Aaron lärt sig tolka som både genans och nervositet. Han kände på sig att de ville prata om samma sak.
”Jag snackade med en kompis om dig. Han vet inte så mycket, men… han vet att det har varit jobbigt och att jag varit dryg”, började Aaron. ”Vet att jag snackat om det här med dig redan. Om kyssen, och det.”
”Jo”, sa Set tyst. ”Det är det jag vill prata om också.”
Ӂh… okej. Vad ville du säga?” Aaron kom av sig. Han hade varit beredd på ännu en monolog, men Set förvånade honom.
”Alltså… jag vet inte hur jag ska säga. Jag har tänkt jättemycket på det och jag känner mig jättetöntig men det kändes som… det kanske är bättre att säga. Så slipper jag gå runt och tänka så mycket.”
”Det låter klokt”, sa Aaron, uppmuntrande. Det verkade ta emot, något fruktansvärt, av Sets skruvande och knådande av händer att döma. Hans röst var liten och ostadig när han fortsatte.
”Du behöver inte berätta att du inte är intresserad av mig. Jag… jag vet redan det, jag förstår varför det inte går. Men jag gillar dig. Jag… vet egentligen inte om jag är kär i dig, men… du har liksom…” Set tystnade, kammade upprepade gånger fingrarna genom sin lugg. Hans öron var så röda att de blivit samma ton som hans läppar. ”Du har hjälpt mig, och brytt dig om mig, så jag har varit så himla rädd att jag ska råka bli kär i dig.”
Aaron strök sakta handen över nacken. Det var precis som han trott, hela tiden. Egentligen hade han inte varit nervös över att säga, men nervös för att Set skulle reagera fel. Nu när det var Set som tagit initiativet kände han sig dum.
”Jag är inte rätt snubbe för dig att bli kär i”, sa han lågt, efter att noga ha tänkt igenom vad han ville säga. ”Jag menar det inte som något dåligt. Jag bara… jag gillar dig. Jag bryr mig mer om dig än vad jag fattat själv. Jag är glad att jag träffade dig, även fast jag har varit sur och dryg så har du lärt mig saker. Att vara en schysstare människa, till exempel. Men det skulle aldrig funka, mellan oss. Det skulle inte funka mellan mig och någon annan heller, inte på det sättet. Jag är inte där än.”
”Jag vet.” Set nickade. Han nickade igen, och torkade sig om kinden när tårar tyst börjat rinna. ”Jag vet det redan. Men jag ville bara säga.”
”Klart du ska säga. Jag ville inte göra dig ledsen…”
”Nej, det… strunta i det. Jag gråter för allting.” Set andades ut i ett litet skratt, men det lät mest ynkligt. Aaron hade svårt att avgöra vad som var rätt och fel att göra nu. Det hade hänt så mycket, från gången Set suttit på golvet och gråtit, till att han satt här nu. Liten och ganska modig. Aaron hade en klump i bröstet han inte visste vad han skulle göra med.
Han la armarna om Sets små axlar, och Set kröp ihop intill hans bröst. Aaron lutade mjukt hakan mot hans hår. Han lyssnade på hur han snörvlade tyst, då och då.
”Känns det okej ändå?” frågade Aaron efter en stund. Set nickade svagt mot hans bröst.
”Mm… egentligen är jag bara lättad. Jag visste ju vad du skulle säga”, mumlade han. ”Vill du träffa mig ändå? Även fast jag-”
”Men vad är det där för fråga? Ge dig nu. Du har varit minst lika nyttig för mig som jag varit för dig.” Aaron hade råkat säga det för hårt, för buttert kanske, men han hörde på Sets utandning att han log. Frågan var om det faktiskt inte var så. Att det var Set som lärt honom mer, eller i alla fall fått honom att lära sig själv. Det hade blivit ett jävla liv och han hade varit barnslig, arg och ledsen, men så var det väl när man lärde sig en läxa. Till och med för honom.

Sets dagbok
Jag har pratat med Aaron nu. Jag var jättenervös och rädd, men jag är ändå stolt över mig själv, för jag vågade faktiskt säga. Naturligtvis började jag gråta även fast jag inte ville göra det inför honom, men det känns ändå okej. Han sa precis vad jag trodde att han skulle säga. Det gjorde ont, men det var liksom värt det. Annars hade jag bara gått runt och tänkt det, och så hade jag fått för mig saker och gett mig själv ångest igen. Jag trodde jag skulle vara jätteledsen när jag kom hem, men jag känner mig okej. Grät bara för att jag var lättad.
På måndag ska jag till BUP med mamma och pappa och Aaron sa att han kan följa med om jag vill. Jag vill inte prata med massa främlingar, och det är så svårt att försöka sluta skära sig och sluta må dåligt. Men det känns faktiskt lite bättre nu. Det kanske kan bli bra. Jag hoppas det.





*
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
ilenna - 4 feb 17 - 00:15
alltså är det okej att gråta för att det är sista kapitlet?(förutom epilogen då.)
så fina dom är!! dog såklart på att set snörvlade och att aaron kramade honom (och att aaron lutade hakan mot hans hår DDDDD:
men så modigt av set att berätta, och att aaron inte bara satt där och var svår och fåordig utan till och med berättade att set lärt honom massa. aaron <3
känns så himla bra att få läsa i sets dagbok nu jämfört med dom tidigaste kapitlen när det oftast gjorde massa ont bara :( han är så fin lilla pojken :D och det här kapitlet var också jättefint!
Vapor - 3 feb 17 - 17:12
Det har var så jäkla gulligt att jag nästan fick diabetes. Bara den lättade känslan och att de äntligen började förklara grejer för varandra och så.
Och det är bra att de inte blir tillsammans, för som sagt de skulle funka sämst.
Nu har jag inte läst din förra version (av dig att döma är det bra xD) Men ja, gillar detta och att ingen behöver bli ihop med någon för det är så klisché och uppenbart.
Megabitchchan - 3 feb 17 - 16:14
HOOOOYEAH.Detta har jag längtat efter. DE SKA INTE BLI TILLSAMMANS FÖR DE SKULLE BLI VÄRLDENS SÄMSTA PAR :) Kan du tänka dig Aaron och Set typ gå på stan som ett par? Äta middag ihop? Sova med varandra? Haha nej. Tycker MYCKET bättre om den här versionen för den är mycket mer vuxen och mogen och realistisk. Inte det där jävla, huvudkaraktären blir tillsammans med ledsna bikaraktären-skiten som ALLTID var en grej på dikta liksom. Aaron hade inte varit bra för Set heller, inte som en pojkvän. SÃ…DÄR HAR VI DET. Längtar till slutet.

Skriven av
arbok
3 feb 17 - 15:21
(Har blivit läst 484 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord