Vår i mina sår |
Det var i maj när värmen kom...
Som jag förstod att jag inte vet någonting.
Vi hade setts på tu man hand och ätit middag med varann.
Det blev vår i mina sår och solen glänste i mitt hår.
Du lade handen på mitt bröst det var en stilla tröst.
Det var vår i mina sår och solen glänste i mitt hår.
Fast det betydde ingenting och ändå låtsas du som det.
När vintern kommer blir jag kall
och sval känner Inga samvetskval.
Vem kan klandra mina val?
När du gjort mig kall och sval?
Det var blott vår i mina sår.
|
|
|
|
