Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Forum

Någon?

Har precis fått veta efter att ha varit inlagd på akut medicin att jag fått en utmattningsdepression och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig ur detta. Söker någon som varit utbränd på riktigt och skulle kunna ge mig lite tips på vad jag ska göra? Blir bara mer stressad över att inte veta hur jag ska göra..
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
anja-carina - 11 feb 21 - 17:12
Du måste vara rädd om dig för att "gå in i väggen" är ingen
lek utan skall tas på fullast allvar
Min storasyster råkade ut för precis samma som dig
och när jag hälsade på henne efter inte ha setts på
länge då var hon vid detta tillfället mitt i sin krasch.
Det var så hemskt att se henne i så dåligt skick för hon
är den som verkligen inte sitter stilla när hon är frisk
Den som alltid finns fär för oss alla och ställer upp
om någon behöver hjälp men man kan inte rädda hela jorden
på egen hand, jobba heltid,ta hand om sina barnbarn,sköta
om sitt hus med jätte trädgård, ta han om sin sjuka svär
mor plus våran egna lilla mamma som även hon behöver hjälp
i bland, gå på olika kvälls kurser m.m m.m Så att man går
in i väggen efter allt detta är inte så konstigt för
man är inte oumbärlig som människa
Hon har i dag börjat må bättre och detta tack vare den
psykologen hon går till med jämna mellanrum och att vi
i familjen måste lära oss att kunna förstå hennes situation
Hon har börjat inse själv att hon inte kan säga ja till
allt och alla för hon glömde ju bort sig själv helt och
hållet men hon har börjat varva ner med all stress som
var innan och börjat inse själv att hon inte kan vara
överallt och ingenstans samtidigt
Hennes hjärna gick på högvarv och inte så konstigt att
hon fick kraftiga migrän anfall med jämna mellanrum
Så börja ta det lite lugnare med allt du tar dig för och
tänk först och främst på dig själv för allt annat finns
ju kvar när du blir dig själv igen men du kommer nog att
se ditt liv på ett annorlunda sätt fast till det positiva
så klart och ta den tid du behöver för att hitta tillbaka
igen och jag önskar dig allt gott i framtiden
bluesky - 28 apr 15 - 18:25
Hmm, jag fick aldrig diagnosen för det, men vet att det var det jag hade. Vad jag gjorde var att jag flyttade hem till mamma och pappa, jag jobbade inte på ett par månader och när jag väl började jobba så var det ett par timmar i månaden. Jag slutade tacka ja till saker jag inte ville göra, jag försökte sänka mina krav på mig själv och lära mig att perfekt är inte ett måste.

Egentligen så handlade det om att varva ned, att inse att allting man gör är inte nödvändigt att man gör nu. Det känns som om att allting man har att göra just då är något som inte går att släppa, och om man misslyckas är det det värsta som kan hända. Det är det inte! Det kan gå åt helvete och du kommer att överleva. Det är väl den viktigaste insikten... att världen inte går under.

Det kommer ta ett tag, men det går att komma ur. Börja med att avsäga dig någonting du gör. Istället för att träffa kompisar när du är ledig, eller liknande, så ta det lugnt hemma istället med en kopp te. Stäng av internet en hel dag i veckan, och ta itu med saker hemma istället: städa, läs, ta en lång och ordentlig frukost, gå på promenad utan musik i öronen. Sätt på radion på en musikkanal (inga nyheter!) hemma. Känner du i din kropp att "nej jag vill inte!" säg nej då.

Gråt när du behöver gråta, se på glada serier, på talkshows som Ellen typ, ät mer frukt och grönt, gå i terapi om du kan.

Inse att så du lever livet nu är inte hållbart, och förändring måste ske. Saker du inte mår bra ska inte längre vara kvar i ditt liv :)

Skriven av
Caarr00
25 apr 15 - 20:07
(Har blivit läst 465 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord