"Bandit och jag" del1 |
För ett år sedan var jag, Agnes Holmgren, och min ridlärare Anita på en aktion för hästar. Vi skulle titta på en skötarhäst till mig på ridskolan. Vi hade tittat på många hästar, men det var ingen jag föll för direkt. Då kom Bandit in, en kolsvart welshponny, och jag tyckte att jag aldrig hade sett en sådan vacker häst förrut. Det var bara det att Bandit var så stissig och mannen som höll i honom flög åt alla håll när Bandit försökte stegrade sig. Jag sneglade på Anita och jag insåg att det nog skulle vara omöjligt att Bandit skulle bli min.
-Jaha ja, sa aktions ledaren. Ingen har lagt ett bud, så den här galna hästen får gå till slakt!
-Nej! Flämtade jag. Jag vände mig mot Anita. Vi måste köpa honom!
-Agnes, det går inte. Han är alldeles för svår riden. Ifall vi köper honom så kommer både du och jag ångra oss.
-Vi måste! Annars kommer han ju slaktas!
Hon blev tyst, och jag förstod att hon inte tänkte tala om den här saken mer. Precis när mannen skulle leda in Bandit i transporten för att åka till slakteriet, så ropade Anita:
-Jag vill köpa honom..!
Jag tittade förvånat på henne men sprack sedan upp i ett stort leende, och Anita log nervöst mot mig. Men sedan såg hon allvarligt på mig igen.
-Men ifall du inte klara av Bandit, så säljer jag honom.
Sedan dess har jag kämpat med att göra Bandit till en snäll, lugn ponny och Anita var faktiskt väldigt nöjd med mitt jobb. Han är fortfarande busig och han har en väldigt stark vilja, men trots det så litar Bandit på mig. Han och jag förstår varandra.
|
|
|
|
