Liv Linan |
En gång fanns en blå bil
som fördes fram med en darrande hand
En gång åt jag kalas puffar till min fil
och spottade ut min trasiga tand
Ett leende minne
från detta Sverige
mitt vackra land
En gång stod jag i svart skjorta
mina föräldrars hårda krav
någon jag älskade skulle ledas
ner i dennes grav
Ett minne jag aldrig glömt
snarare gömt
En gång fick jag en kyss
av en närgången flicka
hon höll i mig fastän jag
ville bara sticka
Ett minne som jag har
ett minne som jag vill ha kvar
Allt är inte bara mörker
det finns alltid en liv lina
med ett sött leende minne
tänk på det när döden lurar
och tynger ditt sinne
|
| Kommentarer | | lenamagdalena - 12 maj 11 - 23:16 | | Fint! |
|
|
|
