Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

de andra del 2

De andra del två!
en novell jag skrev för två år sedan.

Viktor.
Ring, ring, ring.
- Inga mobiler på! sa läraren Bengt strängt och gick fram till Viktor och tog hans mobil.
Senare när dagen var slut och han fick tillbaka mobilen såg han ett missat samtal. Det var från hans syster Frida.
Han ringde genast upp men fick inget svar.
- Fan också, mumlade Viktor.
Antagligen var det något hon bara undra, som när han slutade skolan eller så kunde det också vara något allvarligt.
Viktor tog sin jacka och gick snabbt hemåt i höstvädret. I parken på vägen hem såg han en barnfamilj som tog en promenad. Han stannade upp ett tag, en mamma, pappa och två små barn. Mamman jagade den lilla pojken och kramade honom.
Han såg pappan som gick hand i hand med den lilla tjejen i prickig mössa, de hade något som Viktor aldrig fick. Något som gör att han fortfarande känner sig som ett barn.
Vägen hem som var så kort kändes plösligt jättelång men tillslut närmande han sig de kastanje bruna huset, med jätte många lägenheter. I ett av dem hängde inga gardiner, inga växter i fönstret, det var där familjen Karlsson bor.
Viktor öppnade dörren och ropade:
- Hallå, någon hemma?
Ingen svarade, men han hörde att någon grät hysteriskt.
Han sprang fram till toalettdörren och knackade.
- Frida, öppna dörren, sa Viktor försiktigt.
- Viktor? Är det du? Svarade rösten mellan tårarna.
- Ja, snälla öppna dörren, sa Viktor.
Frida svarade inte och Viktor sjönk ihop på golvet.
En stund senare hördes ett klick och han reste sig upp och drog i dörrhandtaget. Där på det turkosa kakelgolvet satt hans syster, med händerna för sitt ansikte.
Viktor drog bort hennes händer från ansiktet försiktigt och sa:
- Vad har hänt?
- Det kommer .. att bli värre, stammade Frida och visade sin hand.

Johanna.
Johanna undrade vart Frida hade tagit vägen, hon hade väl gått hem och gråtit eller något. Hon tittade ut genom fönstret och Linnea pickade på hennes arm.
- Va fan, är det inte rast snart? viskade Linnea.
- Jo , man tycker ju det, svarar Johanna.
- Ja, då tar vi en liten rast, när ni kommer tillbaka ska vi jobba med Industriella revolutionen, sa deras lärare Magnus.
På rasten var Johanna och Linnea alltid vid kiosken, där kunde man hitta alla som var något.
Som var något, så vissa de är inget?
Iallafall det är så man säger och Johanna trivdes där. Bland cigarettrök och massor av snygga tjejer och killar. Linnea passade inte riktigt lika bra in som Johanna, det visste nog Linnea också. Bredvid den faluröda kiosken stod killarnas mopeder.
Johanna ville att alla skulle veta vem hon var. Vad skulle Johanna säga? Plötsligt sa hon rakt ut att Frida hade spridit ett ryckte om att Johanna hade stulit på Gina Tricot och att de hade bråkat tidigare idag.
- Frida? Frågade någon kille i gänget.
Linnea nickade med ett stort leende.
- Nu jävlar, sa en annan kille högt och log brett.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
noway
30 jan 10 - 12:03
(Har blivit läst 315 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord