Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Förbjuden kärlek [Del 4]

Hejsan^^
färdig med en till del av min senaste novell :) Ganska lång den här gången *stolt.*
Kände att den kanske blev lite för wannabee new moon kanske, inte vet jag XD
vet inte riktigt om man kan kalla den ny längre.
Jaja i vilket fall som helst så är det kul om du vill läsa den.
Om du dessutom vill att jag ska mejla dig när nästa del kommer så skriv mejla mig
har du dock redan skrivit detta så behöver du inte göra det igen.
men nog pratat^^

På ostadiga ben gick jag hemåt. Den kalla vinden fick hela in kropp att skaka. Eller kanske var det bara jag som skakade av snyftningar. Jag förstod inte, han hade aldrig varit så här överbeskyddande innan.
Trodde han inte på att jag kunde klara detta själv?
När jag kom hem till mig stannade jag utanför dörren och torkade bort tårarna som hade runnit, tog ett djupt andetag och gick in i huset. Jag försökte uppföra mig så naturligt som vanligt.
”Vart har du varit Veronica?” Min pappas röst hördes från köket och jag gick in till honom.
”Jag har vara vart med Anna på stan.” Jag försökte få min röst att låta så normal som möjligt.
”Okej, har du ätigt något, det finns mat i kylen annars.”
”Nej tack, vi åt på stan.” Jag gick raka vägen upp på mitt rum och ringde Anna.
Signalerna gick fram men det var ingen som svarade. Jag tänkte att hon kanske hade den avstängd och efter ett tag bekräftades det genom att telefonsvararen satte igång. ”Fan också”, mumlade jag tyst och la ifrån mig mobilen. Jag la mig ner i sängen och flydde förskräckt från verkligenheten genom att låta sömnen ta mig.

Jag vaknade nästa morgon av att klockan ringde och jag sträckte mig efter den. Med ett litet pling stängde jag av den och satte mig långsamt upp. Mina ögon var rödkantade av gråt och jag hade inte fått mycket sömn. Jag orkade inte ta mig upp ur sängen ännu mindre gå till skolan. Jag skrev ett kort sms till Anna där jag förklarade att jag inte orkade gå till skolan men att hon skulle komma förbi senare.
Plötsligt knackade det på dörren. ”Veronica jag åker till jobbet nu, vi ses i kväll.” Jag hörde hur stegen blev svagare och sedan hur ytterdörren smälldes igen. Ett plingande fick mig att vända uppmärksamheten mot mobilen och jag såg att jag fått ett svar från Anna

Självklart gumman.
Jag kommer direkt efter skolan
<3


Jag skickade ett snabbt ”tack” till henne och gick sedan ner i köket för att äta något.
Mackan smakade inget och jag kände inte om vattnet var varmt eller kallt. Utan några planer gick jag ut ett tag och vandrade omkring på gatorna. Utan att göra det medvetet styrde mina steg automatiskt mot James skola och snart stod jag framför de stora grindarna som omgav skolan. Utan att veta vad jag skulle ta mig till sjönk jag ner på marken och satt där tills skolklockan ringde. Snart kom pojkar och flickor utströmmande och de gav mig underligga blickar. Jag kunde uppfatta små delar av konversationer och några av dom fastnade i huvudet.

”Såg du hon som satt där. Var inte det James flickvän.”
”Jo, jag har för mig det.”

”Hey, är inte det där hon tjejen som är ihop med James?”
”Tror det”
Plötsligt stannade ett par fötter framför mig och jag kollade upp i James gröna ögon.
Han drog efter andan när han såg att det verkligen var jag. ”Veronica, vad gör du här?”
Jag skyndade att ställa mig upp och borstade bort smutts från tröjan. En kylig vind fick mig att rysa och det var först nu som jag insåg misstaget med att inte ta en jacka.
”Eh, jag vet inte riktigt. Det bara blev så.” Jag kollade osäkert på honom. Egentligen skulle jag helst vilja kasta mig runt halsen på honom och be honom om förlåtelse för vad jag nu har gjort. Men det kändes inte riktigt lockande nu precis vid hans skola. Han suckade och började prata lite med sina klasskompisar. Han vände sig om mot mig. ”Kom vi går någon annan stans, jag kan följa dig till parken i alla fall.
Vi gick under tystnad tillbaka mot parken. Jag huttrade till av kylan och gned mina armar för att få upp värmen. Plötsligt kände jag en tyngd på mina axlar och James jacka värmde mig. Jag kollade på honom men han ville inte se på mig. ”James”, började jag men avbröt mig. Jag kunde inte få fram de ord som behövdes för att hålla honom kvar. Han stannade tillslut när vi kommit till parken och vände sig om för att se på mig. Hans ögon såg ledsna ut men även bestämda. ”Veronica, jag har ju sagt till dig att jag inte kan träffa dig igen, förstår du inte hur farligt det kan bli. Jag kollade på honom och försökte hitta något at det gamla vilda som jag för länge sedan hade sett i honom.

flashback
Sommaren var den varmaste på länge och jag och James låg tillsammans på stranden. Våra kroppar glittrade av vattenpärlor och solen sken som starkast. Plötsligt satte sig James upp och kollade lurigt på mig.
”Vill du göra en sak?” frågade han och jag kollade undrande på honom. ”Som vad då?”
”Nej, det tänker jag inte säga men jag kan lova att det kommer bli kul.” Han log mot mig och dum som jag var litade jag på honom och gick med på att hänga på vad det än var. Han skrattade högt, drog upp mig på fötter och började dra mig mot det stora hopptornet som stod lite längre bort. Jag som började ana vad som skulle ske började streta emot medans jag skrattade. ”Jag tänker inte hoppa från den där om du tror det”, sa jag och den gamla höjdskräcken började komma tillbaka.
”Jo, du lovade ju”, envisades James och brydde sig inte om de små protester jag hade.
Han praktiskttaget drog mitt upp för alla trapporna och när jag var längst upp blåste det kraftigt. Jag klängde mig förtvivlat fast i räcket utmed kanterna och vågade inte kolla ner mot det blå vattnet 10 meter nedanför. ”James, det är ju skithögt glöm att jag hoppar härifrån.” Jag kollade på honom men han ville inte lyssna på det örat.
”Det är ashäftigt värsta adrenalinkicken”, sa han bara och med några starka tag om mig låg jag i hans famn. Han höll om mig hårt och gam mig en snabb puss innan han ropade ”ett två, TRE!” och så hoppade vi. Jag skrek vid känslan av fritt fall men tyckte samtidigt det var en härlig känsla. I sista sekund kom jag ihåg att spänna kroppen och vattnet slöt sig runt mitt huvud.


Jag log åt minnet. James gav mig en undrande blick.
”Åh, jag tänkte bara på när du tvingade mig att hoppa från 10:an i sommras.”
”Åh, det var så kul.” Han skrattade högt vid minnet. ”Du var verkligen skiträdd.” Han fick en liten drömsk blick jag och förstod att han också tänkte tillbaka på dagen. Efter en liten stund kollade han tillbaka på mig och glädjen i hans ögon hade försvunnit.
”Veronica det här funkar inte. Jag kan inte vara tillsammans med dig om det fortsätter såhär. Jag vill inte att någonting ska hända dig.” Jag kollade sorgset tillbaka på honom.
”Snälla James, jag kan inte leva utan dig vid min sida. Snälla, älskar du mig inte?”
James ögon gav mig en smärtsam blick innan han vände bort huvudet och suckade tungt.
”Jag kan inte, jag måste tänka med hjärnan för en gång skull. Jag kan inte längre följa mitt hjärta.”
Jag fortsatte att kolla på honom. ”Älskar du mig eller inte.” Jag var rädd för vilket svar jag skulle få. ”minns du hur vi träffades?”, viskade jag och han vände sig om.

flackback
Jag satt ensam på ett café. De hade precis ställt ut utemöblerna och man kunde känna i luften att våren var här. Den kalla läsken i min hand smakade gott efter en lång skoldag och jag drack i djupa klunkar. Efter ett tag kunde jag inte vänta längre så jag tog upp mina läxböcker och började skriva om vindkraft.
”Vind uppstår av tryckskillnader. Luften värms upp av värmen från solen, detta leder till att luften stiger. Den kalla luften sjunker då och på så sätt bildas vindar.” Jag fortsatte skriva ungefär en halv sida till men när jag lutade mig tillbaka för att fundera på hur jag skulle fortsätta tog en vindpust tag i pappret och blåste iväg med det. Shit tänkte jag reste mig upp för att springa efter det. Jag såg hur någon fångade pappret och rusade genast dit.
”Förlåt, det blåste och pappret flög iväg och…” När jag kollade upp på personen som räddat mitt naturkunskapsbetyg kom jag av mig helt. Jag kollade in i de grönaste ögon jag sett. För ett litet ögonblick blev jag helt förtrollade men sedan kom jag tillbaka till verkligheten och blev pionröd i ansiktet. Jag brukar inte rodna men detta var inget vanligt tillfälle. ”Förlåt, mumlade jag tyst och sträckte mig efter pappret. Killen som fångat pappret skrattade till lite och läste snabbt igenom vad jag skrivit. ”Du har skrivit fel här. Det första vindkraftverket byggdes faktiskt av Charles Brush.”
Han gav mig pappret och jag tog emot det. Jag stirrade på det som om pappret kommit från en annan planet och slutade inte förrän killen framför mig skrattade inte. ”Du ser ut om pappret kom från en annan planet eller nått. Jag heter James försten.” Stammandes och oförståeligt sa jag mitt namn och berättade om uppgiften. Han skrattade och bestämde sig sedan för att hjälpa mig. Plötsligt blev naturkunskap mycket roligare.


”Det kan jag inte glömma. Du vad så dålig på naturkunskap.” Han skrattade till.
”Haha, ja, det var faktiskt din förtjänst att jag fick ett MVG i naturkunskap.” Jag var tyst ett ögonblick och öppnade sedan munnen för att säga något. James gjorde det samma och vi avbröt varandra. ”Du först”, sa James och jag kollade ner i marken. ”Älskar du mig fortfarande James. Jag lovar att om du säger nej ska jag glömma, jag ska försöka vara stark och gå vidare. Jag ska försöka att inte gråta över dig men bara så att du vet, oavsett vad du svarar så kommer jag alltid älska dig. Jag kommer aldrig älska någon annan lika mycket som dig. Om du säger ja kommer jag dock att fortsätta kämpa för att vi ska vara tillsammans, jag bryr mig inte om vad våra pappor tycker, det är inte vårt problem. Snälla James. Jag tog ett djupt andetag och kollade upp på honom. James kollade tillbaka på mig och jag kunde bara ana hur hans huvud var i uppror just nu.

Så^^ komentera nu annars häller jag kallt vatten över dig XD
läs ockskå det som står längt upp :)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
TheVampireZero - 11 feb 10 - 19:19- Betyg:
Underbart
Pindourella - 26 jan 10 - 19:54- Betyg:
Jättebra!! :D:D
du glömmer dock att sätta ? ibland ,
men jättebra annars!!
Mejla? ;)
JessicaKarlsson - 24 jan 10 - 14:51- Betyg:
braa :DD mejla!
hooppsan - 24 jan 10 - 13:01- Betyg:
mejla (:
Fiiiaaas - 24 jan 10 - 11:12- Betyg:
sjukt bra!

Mejla
Niz0 - 24 jan 10 - 09:34- Betyg:
Åh sjukt bra skrivet =) Jag bara längtar tills nästa del =)Mejla :)
Matildaaaz - 24 jan 10 - 09:06- Betyg:
Asbra! :D
Mizz_andersson - 24 jan 10 - 02:11
Tycker denna novell är riktigt bra. Majla gärna när du satt ut nästa del! :)
smilebeaty - 24 jan 10 - 01:03
bra:D mejla nästa del ;)
ackbarian - 23 jan 10 - 23:29- Betyg:
har nu läst alla, jättebra! :)
mejla vidare när nästa kommer ;)

Skriven av
loversarelonley
23 jan 10 - 22:24
(Har blivit läst 293 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord