Inte än |
Att ta steget, det kommer att bli svårt...
Men jag kliver, för det som var vårt...
Jag vill springa, göra bort allt ont...
Men har man för bråttom, så slår det vara runt...
Ensam i vårat hem, jag springer för fullt...
Jagar dej, jagar mej, i en själ där allt är tumult...
I natt såg jag dej, som så många nätter förr...
Du var högt uppe, för högt för att nå,
Jag började att springa...
Det sisa jag minns, är din röst när du går...
Du sade, -Inte än min prins...
Då brast jag i gråt...
Jag har ju inte skärpt mej...
Bara sagt förlåt...
|
|
|
|
