Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[TwilightFF] - I'm lost without you. Kapitel 2.

Kapitel 2.

BPOV

Jag gick upp ur sängen och in i badrummet och tog en varm och lång dusch. På väg in till mitt rum igen såg jag att Charlies rum var tomt, han hade redan åkt till jobbet. Jag letade fram kläder och klädde på mig innan jag gick ner i köket för att äta frukost. Jag tog fram flingpaketet och en skål och ställde det på bordet innan jag gick fram till kylskåpet och tog fram mjölken. Jag satte mig på en stol vid bordet och hällde upp flingorna och mjölken i skålen och började äta. Jag tog god tid på mig, jag hade inte bråttom till skolan. Tillslut hade jag tagit det så lugnt att jag fick väldigt bråttom. Jag sköljde snabbt ur skålen och ställde den på diskbänken. Jag fick diska den senare för jag hann inte det nu. Jag tog min ryggsäck och skyndade ut till min pick up.

Jag kom till skolan tre minuter innan lektionen började och fick springa till mitt skåp och hämta böckerna. Och sedan fick jag springa till klassrummet. Jag kom precis när läraren öppnade dörren och suckade av lättnad över att jag kom i tid. Skoldagen flöt på som vanligt och jag lyssnade uppmärksamt på lärarna för att hålla tankarna borta från honom. Dagen gick alldeles för fort och klockan ringde ut från dagens sista lektion. Nu var det helg, och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra för att distrahera mina tankar. Alla mina läxor var gjorda och jag hade inga vänner kvar.

Jacob som jag trodde var min bästa vän hade lämnat mig för Sam och hans gäng. Det var över en månad sen men det gjorde fortfarande ont, såklart. Han hade varit den som plåstrat om de blödande såren efter min förlorade kärlek och familj. Men när han lämnade mig för den där Sam så gjorde han ett eget hål i mitt bröst, inte riktigt lika stort men det gjorde ont.

Jag var på väg till min pick up när jag hörde någon ropa mitt namn och jag vände mig om. Angela. "Vill du följa med mig till Port Angeles imorgon?" frågade hon. Jag blev förvånad, ingen av mina gamla vänner hade bjudit med mig sedan han hade lämnat mig. Jag hade varit så tom de första månaderna att jag knappt hade pratat med någon och det hade gjort att jag förlorat mina vänner. Men Angela pratade fortfarande med mig ibland, Mike också. Men inte Jessica. Hon hade gått med i Laurens lilla gäng och verkade hata mig. "Vill du det? Bella?" frågade hon igen, försiktigare och väckte mig ur mina tankar. "Ja, självklart." Jag försökte le mot henne. Jag lyckades, nästan. Men leendet var falskt. "Ska jag hämta upp dig klockan 11, hemma hos dig?" Hon log tillbaka. "Ja, gör det." "Vi ses imorgon då" Vi vinkade och sedan vände jag mig om och gick mot min pick up.


---


EPOV

Alice kom hem vid gryningen, före alla andra. "Jag vill prata med dig. Om Bella." sa hon. "Alice, har det hänt något? Är hon skadad?" frågade jag hysteriskt. "Nej, nej. Inte vad jag vet iallafall. Men.. Ni är skadade, utan varandra." Hon hade rätt, jag var iallafall skadad utan Bella. "Tror du fortfarande att du gjorde det rätta när du lämnade henne?" frågade hon. "Det rätta för henne, ja." svarade jag. "Men inte det rätta för dig? Du vet, jag saknar henne också." Jag tittade sorgset in i min systers ögon och försökte le. "Nej, inte det rätta för mig." sa jag efter en stund. "Jag kan se att du har ont Edward, det syns så väl på dig. Jasper känner din smärta när du är här, saknaden efter Bella tar död på dig." Jag var tyst, jag hade ingenting att säga. Men Jasper är en av anledningarna till att jag faktiskt hade lämnat henne. På hennes 18årsdag skar hon sig på ett papper och började blöda och Jasper dödade henne nästan. Jag kunde inte utsätta henne för sådant, inte min Bella.

"Jag saknar henne verkligen", muttrade Alice tyst. "Kanske ska jag åka till Forks och hälsa på henne" tänkte hon för sig själv, medveten om att jag kunde höra henne. Jag tittade på henne. "Nej, du åker inte till Forks." Hon tittade surt på mig. "Jag har sett att du ska åka dit, när du lämnar oss. Om du pratar med henne.." "Jag ska inte prata med henne" avbröt jag henne. "Jag ska bara titta till henne och se om hon är okej."

Precis då kom Emmett, Rosalie och Jasper in. "Hej broder" tänkte Emmett, och jag nickade till honom. "Kan du inte släppa den där människan och bli lycklig igen?" tänkte Rosalie och jag ignorerade det. "Jag är så ledsen.. Förlåt" tänkte Jasper och jag log lite mot honom. "Vet ni, jag drar nu." Alla tittade på mig. "Men.. Nej.." Alice såg ledsen ut. "Jag kan inte stanna här längre, och ni vet exakt varför!" Jag gick ut. När jag kom utanför huset började jag springa. Mina syskons tankar snurrade runt i huvudet men jag försökte ignorera dem. Hur kunde jag göra såhär mot min familj? De älskade mig, jag älskade dem. Jag var en idiot.

Just då såg jag dem. Carlisle och Esme. Mina föräldrar, de bästa föräldrarna någonsin. Jag saktade farten och stannade någon meter ifrån dem. "Jag drar" sa jag kort. Esmes ansikte vreds av smärta och hon sträckte ut armarna mot mig. Jag kramade henne. "Ta hand om dig, min son. Vi kommer sakna dig här hemma" sa hon. Jag kysste henne på kinden och vände mig mot Carlisle. Han gav mig en snabb kram och nickade bara. "Gör vad som känns bäst för dig. Vi står bakom dig, oavsett vad." tänke han. Jag log mot honom, mot Esme. Och sedan började jag springa igen.



Kommentera? (A)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Mangasagan - 12 maj 09 - 01:36
Bra :D <3

Skriven av
Evvi
23 apr 09 - 01:47
(Har blivit läst 313 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord