Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[TwilightFF] - I'm lost without you. Kapitel 1.

Det här är min första FF (fanfiction) någonsin.

Innan man läser den vill jag berätta några saker.

Läs den inte om du inte har läst New Moon (När jag hör din röst)
För den här utspelar sig i den boken.


Edward har lämnat Bella. Bella blev kompis med Jacob,
men när han blev varulv blev dom INTE kompisar igen.
(För jag hatar Jacob)
Allt hon gjorde med Jacob gjorde hon,
hon åkte motorcykel och det.
Men sen när Harry Clearwater dog så slutade hon göra sånt.
Hon hoppade inte från klippan, alltså har inte Alice kommit.
Ehm.. Vet inte om jag behöver berätta mer, fråga om ni undrar något.



Kapitel 1.


BPOV

Idag var det sju månader sen han lämnade mig. Sju månader. Smärtan fyllde mitt hjärta och ryckte upp hålet i bröstet igen. Jag visste att jag var onormal som inte kunde släppa honom, han ville ju inte ha mig. Han älskade mig inte längre. Jag tryckte mina armar mot bröstet igen i ett förgäves försök att dämpa smärtan. Hålet i bröstet blev bara större och större för varje dag som gick. Även om han inte älskade mig, älskade jag honom. Han var mitt allt, mitt liv. När han försvann tog han min själ med sig, den själ han alltid sagt att han inte ville förgöra. Men ändå hade han gjort det, när han lämnade mig. Den där dagen i skogen, när han sa att han inte ville ha mig mer. Jag tvingade mig själv att inte tänka på den dagen.

Jag låg i min säng som varit alldeles för bred de senaste sju månaderna. Jag satte mig upp och stirrade på mitt fönster. Fönstret som han hade klättrat in i nästan varje natt för att hålla om mig och sjunga min vaggvisa för mig tills jag somnade i hans famn. Sedan hade han stannat hos mig, legat bredvid mig i sängen tills jag vaknat nästa morgon. Fönstret är fortfarande öppet, jag stänger det aldrig. Jag vet inte riktigt varför, kanske finns det lite hopp trots allt. Kanske kommer han tillbaka till mig en dag. Kanske.
"Du får inte tänka så, Bella. Förvänta dig ingenting. Han är borta" sa jag till mig själv och kände hur hålet i bröstet växte lite till. Jag la mig ner igen medan tårarna började rinna. Jag grät och såg honom framför mig, tills jag slutligen somnade.

Mardröm, igen. Naturligtvis. Varje natt sedan han lämnade mig, drömde jag mardrömmar. Varje natt vaknade jag skrikandes. De första månaderna hade Charlie kommit in för att titta till mig, fråga hur det var med mig, men han hade slutat med det för länge sen. Jag drömde alltid samma mardröm, och tillslut blev allting svart och jag vaknade med ett skrik. Panik. Jag fick panik. "VARFÖR KOMMER DU INTE TILLBAKA, EDWARD?!" ville jag skrika. Jag visste redan varför, jag var inte tillräckligt bra för honom. Det hade jag aldrig varit. Han var perfekt och jag var.. vanlig. Vi passade aldrig riktigt bra ihop.

---

EPOV

Jag var på besök hos min familj men för tillfället var de ute och jagade. Emmett och Rosalie som också, som jag, levde för sig själva, var också här och hälsade på. Jag var glad över att träffa alla igen, jag hade verkligen saknat dem. Men jag kunde inte bo tillsammans med dem längre, inte när jag kände såhär. Jag kan inte låta dem se mig såhär, kan inte låta dem lida för att jag lider, för att jag har ont. Varje sekund hade jag ont, varje sekund saknade jag Bella, min vackra Bella. Det är sju månader sen den där dagen i skogen nu och jag vet inte riktigt hur jag har kunnat överleva så länge. Så länge utan att se henne, mitt livs kärlek. Sju månader sedan jag såg henne le, hörde henne skratta. En evighet sedan jag såg henne rodna.

Jag vet att jag gjorde det rätta när jag lämnade henne, det rätta för henne iallafall. Hade jag gjort det rätta för mig, hade jag stannat kvar hos henne. Bitit henne, som hon ville men som jag vägrade. För hennes skull, hade jag gjort det för min egen hade jag gjort det. Så jag alltid hade kunnat vara med henne. Men hon är viktigare än mig, hennes behov är viktigare än mina. Så, jag lämnade henne för hennes skull. Och jag hoppas verkligen att hon är lycklig, att hon har gått vidare. Precis som jag bad henne. Men jag hoppades att hon inte hatade mig allt för mycket, att hon en dag kunde förlåta mig för alla faror jag utsatt henne för och för att jag hade lämnat henne.

När jag lämnar min familj för att vara ensam igen ska jag springa till Forks och klättra upp till hennes fönster igen och se henne sova. Sedan skulle jag titta på henne i smyg under en dag och se om hon var lycklig. Om hon var lycklig, skulle jag lämna henne igen. Om hon inte var det, ja.. Jag vet inte vad jag ska göra då.

Min älskade Bella, säg att du är lycklig..




Kommentera? (A)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)
becxa - 2 jul 09 - 18:16- Betyg:
du skriver fan lika bra som böckerna!
gud jag älskar dina twilight noveller
och filmen och bökernaa ofc! <3
freakcirkus - 24 jun 09 - 00:16- Betyg:
du skriver helt underbart!
izzzzy - 4 jun 09 - 18:31- Betyg:
WOW, du borde bli författare ;D
Joseephineh - 21 maj 09 - 19:14- Betyg:
o.O
vad ska jag säga?
KÄÄR ! ;D

JÄTTEBRAA :D
foreversacred - 12 maj 09 - 20:19
O_o näää nu blir jag ledsen varför dissar ni jacob han är ju den bästa av dom?
Mangasagan - 12 maj 09 - 01:31
Så grymt bra<33 det är rätt, dissa jacob xD hehe
sunreflections - 6 maj 09 - 06:56- Betyg:
fint, men jag ÄSKAR Jacob :)

Skriven av
Evvi
23 apr 09 - 01:41
(Har blivit läst 439 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord