Dikt no 5b, Huvudvärk |
Jag har länge känt
en spänning som byggts upp
under flera år
mitt käraste organ
har fyllts
mer och mer
av något
som måste ut
ingen har funnits
för att hjälpa mig
och jag själv
saknar
det rätta
handlaget
men så
mötte jag en kvinna
hon såg mig
i ögonen
och djupare
med varsam hand
med ivrig tunga
lättade hon spärren
och nu
från det inre av min varelse
strömmar det
går inte att hejda
allt måste ut
sprutar
på pappret
orden dyker
ystert ur min hjärna
leker
formar sig
alla dessa känslor
som saknat ord
Jag kan skriva igen
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | gullboy - 4 sep 05 - 07:51- Betyg:  | | Din struktur på dikten berättar ren allt! Det flyter toppen och man fattar hur lättande det kändes, det du skrev i dikten... Fortsätt skriva, du har minnsann talang!! | | candela - 29 jul 05 - 07:55 | | *underbar* |
|
|
|
