Barnet som var jag |
Jag gick i en affär, Jag hörde olljud. Det var ett litet ljud, En snyftning. Snyftningen dämpade
alla ljud runtomkring. Jag hörde inte pratet, Jag hörde inte något, Förutom den snyftningen som nästan gjorde mig döv.
Jag följde ljudet och hittade en ängel som hade ramlat ner, Något rent som gråter, Något rent som inte ska smutsas ner.
Det var mitt barn.
|
| Kommentarer | | lona_skriva400 - 2 sep 08 - 18:58 | | fin>3 |
|
|
|
