Min barndoms gata |
Undrande och sorgsen
ser jag den tomma gatan
Efter femtio gångna år
känner jag kulpåsen dunsa mot mina ben
Var är alla mina vänner
var är alla glädjerop över gjorda mål
och segerglädje över vunna löparrundor
gråt över förlorad ära
gräl över oförrätter med ändrade spelregler
Om jag vänder mig om
kanske asfalten blir sand
med ritade hopphagar
och tillplattade hästlortar
mjuka för bara fötter
Om jag vänder mig om
Är ni där då alla som jag saknar
Ta bollen!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | musikflickan - 17 jul 06 - 07:36- Betyg:  | | jätte fin, denna dikt rörde mig...så stark om man läser den och tänker över innehållet... |
|
|
|
