En länge sankand vän |
Jag minns när hon flyttade från mig, jag hann inte säga hejdå. Sedan den dagen vi blev bästa vänner hade jag tagit dig för givet. jag trodde att du alltid skulle finnas där för mig, även om jag inte ringde dig.
Tiden innan du flyttade var jag en ur kass vän, jag brydde mig bara om mina nya kompisar i skolan och ringde dig nästan aldrig. Jag hade då glömt att du var min första vän. Det som jag hade växt upp med, min granne och min barndomskompis.
Så många minnen som jag ser framför mig, vart jag än går i det här området lurar minen av dig. Vi brukade leka i skogen bakom våra hus, den är fortfarande kvar men det är inte du.
Den dagen du flyttade försökte jag ringa dig för att säga hejdå. Men det var för sent. Jag grät och grät och flera år senare saknade jag fortfarande dig.
Jag hade nästan glömt dig en dag när jag var med mina kompisar. Men plötsligt slog det mig att du en gång hade vandrat på samma stig med mig. Jag började gråta, och mina vänner tröstade mig. Men det hjälpte inte för du var inte hos mig.
Efter flera år får jag reda på att dina föräldrar har skilt sig och att du nu har flyttat. Jag försökte flera gånger att hålla kontakt med dig. Jag skickade brev, ringde några gånger. Jag blev så glad de få gånger som jag fick ett brev tillbaka. Och den enda gången som du ringde mig blev jag utom mig av glädje.
men var du värd den? Hur mycket hade du saknat mig och hur mycket hade du försökt att ta kontakt med mig igen?
Jag hade skickat ett vykort från en semesterresa efter flera år utan att ha pratat med dig. Några veckor senare fick jag ett brev. Där stod dina nya adresser. Men om jag inte hade skickat dig ett vykort, hade du någonsin tänk berätta för mig att du hade flyttat och bytt telefonnummer?
Då hade jag aldrig kunnat få tag i dig igen. Vi hade aldrig hört av varandra och vi hade tappat kontakten för alltid. Men ändå är jag glad. jag har saknat dig så, men kände du någonsin att jag var din ända bästa vän? Så som jag kände för dig. Jag ville att du skulle tycka om mig mest, bara mig. Men du hade andra vänner också, det hade ju jag med. Men jag var orolig att du gillade någon annan mer.
Att jag inte var din bästa vän även om du var min.
Du bor i Stockholm nu och jag i Göteborg, min mamma och hennes sambo åker ofta upp dit och jag vet att jag får följa med om jag vill. Om vi kunde börja ses igen, det finns så mycket som jag vill prata ,med dig om.
Men vi får se vad som händer. Kommer vi att hålla kontakten eller kommer vi att tappa den.
Jag minns hur vi sa när vi var små att vi skulle vara på varandra bröllop, jag undrar just om det någonsin kommer att hända.
Jag saknar dig såå.
|
|
|
|