Det singlar rök ur min mun |
(Ryggen är lutad mot kall betong
Folkets röster höll på spränga mitt huvud,
det enda lugna stället var denna balkong)
Jag klarar inte att behålla min balans
Jag hasar ner, sätter mig på det kalla,
försöker minnas var jag är någonstans
Säg inte att jag dricker för mycket,
jag har koll på läget
Även fast man inte alltid får det intrycket
Det singlar rök ur min mun, det är minusgrader
Innifrån lägenheten har tempot dragits ner,
och jag hör nu endast mäktiga ballader
Jag vet att folk sitter tätt omslingrade, hud nuddar hud
Medans
försöker jag hålla emot mina kväjlningar och gör ett sista försök att hitta
Gud
Men jag har aldrig sett skymten av han förr, så varför nu?
Genom mitt huvud blixtrar en tanke, lättast vore att hoppa
Vem skulle se? Vem skulle stoppa?
|
|
|
|
