Den stora eken |
Den stora ekens rot var
hela dess fot.
Som höll den kvar när
det blåste hårt.
Regnet och vinden pinade
den stora ekens
väldiga trädkrona.
Den stora eken kännde sig
ensam där den stod.
Men då kom en det några
fåglar och satte sig
på en gren.
Och sjöng så den
stora eken slapp
känna sig
ensam mer.
|
|
|
|