Motgången skapar människan |
När man var liten så trodde man gott om alla, om varje människan man mötte.
varje gång någon log mot en såg man det som början på något gott, någon slags godhet som skulle frodas i någonting som skulle föra med sig fördelar.
-Man tror det bästa om varje människa tills motsatsen var bevisad.
När åren sen går, och så även vänner och bekanta, så märker man hur alla ens motgångar har skapat en, man inser hur oerhört negativt påverkad man blivit efter sina erfarenheter, erfarenheter som egentligen borde gjort en gott, gör en istället till en elakare människa, erfarenheter som borde göra en klokare gör en automatiskt misstänksam, mot allt och alla.
vännen som sträcker fram handen kan vara en gömd fiende.
När någon ler mot en blir man misstänksam och man grubblar över leendets betydelse, trots att det kanske egentligen bara är ett helt vanligt leende.
-Man börjar istället tro det värsta om varje människa tills motsatsen är bevisad.
|
| Kommentarer | | VadFaanVillDu_ - 10 aug 05 - 08:06 | | Så jävla vackert skrivet :) Avundas * |
|
|
|
