Ordna upp det. |
Ser ut är så grått och stelt, undrar om människan vet alla
sina fel? Man gråter sig till sömns för man känner mörkret
sakta faller sig ner, ensamheten tär mig så hårt ändå är det
ingen som förstår. Man vill klara av sin ensamhet man vill
kunna lyckas utan massa blikar som tär och trycker.
Tar på mig en tjock tröja för ja jag fryser så, bladen
ligger och blänker men Nej jag vill inte använda dom mer.
Alla tankar som var så på sne fick mig att gå in i spiralen
som aldrig tycktes förfalla sig ned. Jag tänkte så här kan jag ju inte
leva, fann och samla den sista kraft jag hade kvar och bestämde
mig för att hit ska jag aldrig mer återfalla.
Jag kom till enpunkt som fick vara nog, för alla orden jag fick dom dog.
Nu ska jag det här fixa, jag vill inte längre sitta här och
bara ha kvar dom minnerna. Jag tror att allting kommer till
ett slut att man förstår att så kan man inte längre ha det!
Jag ska klara av detta!
|
|
|
|
