Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Tsunami vågen

En ny dag du höll mej i famnen. Vi satt där i en vit vilstol
och spanade utöver havet. Du slickade på en vaniljglass.Vaniljglass var din favorit.

Ett minne. Ett minne minns jag nu..
Vi såg barn sprang förbi med glada flin och hinkar fyllda med vatten.
Dom skvätte ner en dam som låg och solade . Hon låtsades bli arg
och hytte nävarna men sen så log hon och omfamnade ett utav barnen.
plötsligt vände hon ena sidan av kinden av ansiktet mot havet.
Hon förde handflatan snett över ögonen som solskydd.
Vinden blåste. Jag kommer aldrig glömma hennes min när hon upptäckte den gigantiska
vågen där ute på havet. Den var hög och färdades snabbt emot stranden.
Tusentals andra mänskor hade upptäckt den.
Den stora vågen närmade sig snabbt. Folk började springa i panik in mot staden bort från stranden. Endel
stod fortfarande fastnaglade med vågen i sikte. Du och jag. Vi sprang ochså in emot staden. Plötsligt så stannade du.
Jag skrek på dej men du rörde dig inte. Du stod bara där och stirrade in i döden.
Plötsligt slog vågen till och vattnet kom forsande genom gator och torg. Rent kaos. Folk skrek sprang fram och tillbaka.
jag såg en man som klamrade sig fast vid en lyktstolpe men i samma ögonblick som han gjorde det helt oväntat
krossades han av en stor bil. Vi sprang.

Vad hände vad hände??? Helt plötsligt kastades vi huller och buller omkring i vattnet. Vattnet kom från alla håll dränkte
mina rop på hjälp och en lykststolpe särade på våra fingrar. Du flöt bort detsamma gjorde jag. Med en dunkande värkande hand drogs jag in i en stark vattenström
emot bilar och hus. Jag försökte undvika dem så gott jag kunde tills
Jag lyckades hitta(eller driva emot) ett litet flak att klättra upp på. Någon hade tänkt exakt samma tanke och det fanns bara plats för en. En spark i mitt ansikte. Jag kved och såg en liten glimt av min motståndare. Han eller hon vet jag inte men vad det än var så tyngde personen ner mej till
botten för att komma upp på flaket. Jag höll tag om flaket hårt. Jag antog att den här personen var i samma chocktillstånd som jag. jag blundade hårt. Släppte taget och väntade mej att något hårt skulle ta död på mej.

Jag kände hur jag drev hårt in i saker och hus döda kroppar och andra panikslagna mänskor. Min kropp flöt förbi ett hus med en snurrtrappa i svart metall. Rostig. Rosten skar in imitt kött men jag kände ingen smärta. Jag orkade inte dra mej uppför den men jag kände hur någon tog tag i min arm och drog mej upp ur vattnet Personen försökte resa på mina dallriga ben
och han lyckades på något sätt hjälpa mej halft gående uppför trappan. När vi gått uppför den faktiskt så väldigt långa trappan kom vi upp på ett tak. Där satte det andra folk. Inte många men några. Dom flesta var blöta och satt och stirrade framför sig. Men jag hann inte uppfatta så
mycket mer för efter det så svimmade jag.

Jag vaknade på samma ställe som jag svimmat med dom andra människorna. Jag begravade mitt ansikte i händerna och grät. Flodvågen hade försvunnit. En hand klappade min axel och jag vände mej om en kvinna med ett vänligt ansikte log och började tala med mej på bruten engelska. Hon berättade att hon just hade varit i en mataffär när flodvågen kom. Med händerna fulla med kassar sprang hon in i det här huset. Hon förklarade att hennes man jobbade här. Jag frågade henne ifall hennes man fortfarande levde. Hon fick ett sorgset uttryck i ansiktet och förklarade att det gjorde han men inte deras son.
Jag nickade och berättade om hur jag hamnade på taket. Hon gav mej en hård kram och sa att allt skulle bli bra och att min vän säkert hade överlevt men i samma sekund som hon sa det, så visste jag att hon ljög.
Där avslutar jag min historia.

(den här historien är tillägnad åt flodvågens offer samt
dom som förlorade sina släktingar)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
sofiiie - 30 jan 06 - 08:29
Hemskt, Va du där??
säg till om du vill prata( va där den 26 dec)
fridolina - 10 jan 06 - 23:34
ja, VAD DU DÄR??? ohhh guuud, vadsd hämskt!!! hur gick det för dig??? och för din vän?? jag hoppas att ni båda mår bra, är det inte så, så beklagar jag!!
om det här var en sann berättelse då!! mn det tror jag!!
Lady_in_jeans - 2 jan 06 - 02:28
Jag kan inte säga något som skulle göra det bättre, men jag tycker synd om dig och din vän.
limk - 1 jan 06 - 18:34
FAN!! fan va du med i flodvågen??? hur mår du gumman??...fan vilken otäck kännsla du borde ha!!!!jag önskar jag va där faltiskt.. få känna samma smärta och lidande som ni gjorde!!! jag tyckerjävligt synn om er!!!! hur gick det med din vän??

Skriven av
Evil_Bites
1 jan 06 - 06:41
(Har blivit läst 344 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord